lie to me

på kvällarna när det är mörkt och alla sover. brukar jag ta fram min smala rosa ipod.
dom senaste gångerna har jag börjat med black celebration, hört martins mjuka "touch me" i fly on the windscreen och minnas konserten.
när it doesnt matter two kommer blir det alltid något extra. jag flyter alltid extra långt upp, martin är närmare än någonsin och när han sjunger "the feeling is intense, you grip me with your eyes" ligger han alltid bredvid mig, viskar i mitt öra.
and then i realise it doesnt matter.
på en sekund försvinner han.
bara sådär. bort ifrån mig. aldrig mer får jag se honom. aldrig mer får jag höra han viska i mitt öra.
tillslut kommer world full of nothing. martin sjunger "thoug its not love it means something".
ser ni?
förstår ni kopplingen? handlingen?
but words once spoken, dont mean a lot now.
nej fy. denna värld. this world full of nothing! äre ingen som förstår? nej. icke.
det är två världar helt enkelt.
jag vågar inte säga att i ena världen excisterar martin som min martin. alltså, min martin.
tänk om han egentligen inte gör det. tänk om allting är ett påhitt?
jag vore egentligen bara en glad tonåring.
utan två konstiga kompisar, utan att jag själv är konstig, utan att hela mänskligheten runt omkring mig skulle tro att jag är konstig.
jag hatar att vara konstig.
i cant understand, what makes a man hates another man. help me understand.
people are people. ja. det är klart.
and when i kiss you, and you kiss me, dont pretend you miss me. the worst kind of disease mind, is one throug with jealousy.
man känner sig ovärdig i den andra världen. den känns inte viktig.
för vad är det som kan vara så viktigt? att äta mycket och bra. näringsrik mat och motion. kämpa på. smal måste man vara, det är det viktigaste. inte röka, det förstör dina lungor. inte dricka, du kan bli våldtagen. kämpa på. ät ett korn. sova klockan elva och inte för mycket dator.
vad är det?
är det där egentligen viktigt? är det verkigen det? tänk. tänk tänk.
varför gå i skolan. varför "lära" sig massa saker när man bara kan leva. och lära sig saker utan en lång knarkande man med ett adamsäpple så stort så att det skulle kunna vara en melon. i halsen.
vissa tänkte olika nu när jag sa leva. leva gör man olika, huvudsaken är att man lever.
själv lever jag mest med musiken i öronen. martin lee gore och dave gahans duetter, robert smiths språk. trent micheal. det finns så mycket som kan få mig att leva.
jag älskar att leva.