☾ - Kan hända att det är larv men ljuger, det gör jag inte.

torsdag, september 30

a straaaaaaaaaaaange day

denna torsdag har varit den sjukaste dagen i hela mitt liv. jaa, jag tror faktiskt det. för det första har jag haft en lektion idag men hängt runt i skolan i fem timmar ändå. då svävat runt på rosa gulli moln (ett mystiskt möte på en toalett i lågstadiekorridoren). sen kommer jag hem och mor bestämmer sig för att dricka vin, en hel flaska faktiskt.
så hon har suttit och pratat intensivt med mig i fleera flera timmar. om hasch och dans och livet och ångest tex: "att dansa och att bli hög, det är då man kommer närmare livet" skit

VINYLSPELAREN





"stay and help me to end the day. and if you dont mind we'll break a bottle of wine"

tisdag, september 28

waiting for the sun waiting for the sun waiting for the sun

"LIFE IS A KITCHEN HOUSE" och jag sväääävar på rosa gulli moln och ramlar in i garderober och verkligen lyssnar på the doors som en besatt galning. livet kan vara bra.. OM.

idag. har suttit i en drömvärld, druckigt massa kaffe, lyssnat på massa musik och skrivit massa novell.
jag har pratat med massa människor och varit en massa glad och suttit på massa, massa rosa gulli moln.
livet kan vara bra... OM

(jag är den hemlighetsfulla Rose med svart kaffe och cigaretter som hänger på ett cafe och lyssnar verkligen på musik. verkligen.)

måndag, september 27

free fall flow, river flow



I'm going, but I need a little time
I promised I would drown myself in mystic heated wine

Breath under water 'till the end

bara hemska saker i mitt hjärta. så kan det gå när man sitter hemma i sitt rum bara ältandes

jag kan inte komma in i min mormors lägenhet! och jag är fruktansvärt ledsen över det.

jag lyssnar på waiting for the sun.

jag äter grönt te piller.

jag fryser.

jag har ont i hela ryggen.

jag känner mig ganska melankolisk.

jag ska införskaffa vodka.

jag vill lite granna dö sådär.

och det är det höst igen och snart är det vinter igen. oj hur ska detta gå?

lördag, september 25

strange eyes fill strange rooms

jag vill. inte. mer.
det är så otroligt att folk kan förvandlas ifrån världens underbaraste människa till nära inpå djur.


strange days have found us
and through their strange hours
we linger alone, bodies confused, memories misused
as we run from the day
to a strange night of stone

torsdag, september 23

ARE HERE FOR YOU AND ME



ÅÅÅH GUD ÄLSKAR OSS, GUD ÄLSKAR OSS, GUD ÄLSKAR OSS

jag vet inte vad jag ska säga. lyssnar på personal jesus så att möblerna vibrerar. dansar och blundar, blundar och dansar.
jag älskar detta, jag älskar depeche mode, jag älskar musiken, jag älskar att vara vid liv, jag älskar allt och alla. åh gud, åh gud.
jag älskar

onsdag, september 22

natten


a saucerful of secrets - ummagumma - pink floyd

ganska mycket något som hjälper emot kriser. varje natt + 5 valaria har blivit ganska rutinerat nu när jag ändå tänker mycket på rutiner.

before you slip into unconsciousness

fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck som Paul Sheldon skrev.
ja ganska fuck.
det är ganska fuck.
varför har du gjort det tills sånt fuck för. fuck dig, din fuck.
jag lyssnar på disintegration och varför av alla dessa skivor. jag fårståååår ingenting längre, vad händer, jag vill inteee.


Oh tell me where your freedom lies
The streets are fields that never die
Deliver me from reasons why
You’d rather cry, I’d rather fly

tisdag, september 21

oh you


jag tänker på hur det var att vara liten. jag önskar att jag var liten. helst nu

måndag, september 20

"JAMENPRECIS"

Jag har tänkt på vad stella sa en gång. det lät ungefär såhär: "Förr var jag musiken, lyssnade och grät riktiga musiktårar."

Om man tänker efter i allting, så var precis allting "bättre förr". alla har sagt så och alla har tänkt så. för vissa kan saker vara bättre förr, och jag kan verkligen också tycka det.
ganska ofta önskar jag att allting var som förut. oskuldsfull och ägandes av musiken. men egentligen, så är jag inte en vidrigare person nu, än vad jag var förr.
det kallas att växa, i sig själv. jag var musiken, lyssnade och grät riktiga musiktårar. jag är musiken, lyssnar och gråter riktiga musiktårar. det var bara mer oskuldsfullt förr. nästan som om att man inte visste någonting förutom musikens innehav.
jag vet så mycket mer nu. mer smärta och lycka. jag ver precis musikens innehav och jag vet precis vilka jag vill dela mitt liv med. jag vet precis vad jag vill göra.
jag vet precis, fortfarande och exakt vem som äger min musikliga själ. jag antar att vissa saker inte går att växa ifrån, hur gammal man än blir i åldern.

lördag, september 18

-

stop

I wanna go home,take off this uniform and leave the show
and Im waiting here in this cell because I have to know
have I been guilty all this time?

and must have whisky, oh, you know why




Igår kom jag hem alldeles för tidigt ifrån min nollning med temat AVATAR. vart full, vart blå, friade till en främling och spelade jesus-tanten som brukar hänga på drottninggatan.
hånglade upp en film-tvåa + stella såklart, inför film-tvåan och hennes ragg. sminkade Gustav här för jag ville att han skulle ha superögonbryn som är så populärt innom min egen fashionstyle.
jag vart lagom full. jag var mig själv jag kunde ta hand om min kropp. jag var också ganska party fast typ jobbig eller jag vet inte riktigt själv.


The Wall. jag hade glömt bort hur vacker den filmen är. det är helt otroligt... och the Doors. jag glömmer bort för varje minut vilket band det är.
all the children are insane.
vad ska jag ta mig till i livet. det är så bra och det är så dåligt, verkligen aldrig mitt emellan. fast det kanske är så det ska vara när man är sexton år och ingenting är som det ska vara. så otroligt att varje dag man stiger upp så vet man aldrig liksom.. vem man är.
jag är inte sosse
jag är inte moderat.
jag är inte vit
jag är inte svart.
jag är inte jag
jag är jag
jag är inte jag osv woho skulle kunna hålla på såhär i en evighet så otroligt helt amazing frikking roligt.
varför är allting så komplicerat, fast bra. men egentligen vet jag precis "JAMENPRECIS" vad jag håller på med. alltså: glömma, leka någon annan, låtsats att livet är någonting annat än vad det är. övertygar mig själv att jag är någon annan, hela tiden. det är nog inte identitetskris det är bara min uppfostran. jag är ganska nöjd med den för det sparar den psykiska smärtan. jaja. alldeles för djupt för en offentlig blogg. vi säger så.

vi kör en nutidskoll:
  • 23:38 lördag kväll
  • atom heart mother låg volym
  • ensam i mitt rum
  • melankolisk känsla
prima livet.

torsdag, september 16

sär

förnedrande och ganska kränkande. ett nöjt leende. sen kan jag överbevisa henne tusen gånger om men hon gör det ändå till mitt fel. sluta va så elak. hon fattar ingenting hon fattar inte och jag vill inte att hon ska fatta heller. men respekt åtminstonde. jag känner mig ganska underlägsen fast överlägsen över allt annat. varför ska det vara så jävla fakking svårt att bara få vara ledsen och va det, prata om det. få hjälp för det vill man ju egentligen. nej istället så har man dunkande ångest i sin säng på natten och snor rödvita piller ifrån sin kompis mor. bara för att man inte erkände att man är ledsen i själen.
varför får man inte vara ledsen varför funkar inte det? varför funkar inte livet som det egentligen ska göra? varför lever jag i ett skal och inte i min kropp?
vad ska jag göra nu när någonting inte är som det ska

MUSIC IS YOUR SPECIAL FRIEND

åh gud. lägger mig ner och bara the doors. andas the doors. lever the doors. åh. sånna få band som jag verkligen fastnar för på några timmar. the doors. strange days have found us. the doors. when the music's over turn out the lights. the music is your only friend until the end. (fast det är bara nästan sant)

and you cant believe what it does to me.
jag mår bra. fast egentligen inte men jag mår bra precis just nu oj vad jag mår bra och oj vad the doors är bbbbbbbrr.. gudomliga.
jag råder alla, ALLA att lyssna på the doors. bara... en låt. one sound, one single sound och du är fast.


åh gud.
åh gud åh gud gud gud the doors

lördag, september 11

åh du ospeciella människa


och du lyckas alltid överraska mig

and I cant even see your face


And I don't really want your kiss. My thoughts don't make me cry. My heart's not filled with gray sadness. My ears can't hear you lie.

In my other world

daydream believer



Igår så köpte jag denna skiva. okej.. Culture Club är väl inte det bästa bandet, föressten inte ens i närheten, men liksom.. Boy George liksom liksom.. åh.











Fem andra skivor:
Strange Days - The Doors
In Ghost Colours - Cut Copy ( fortfarande galet chockad över bandet )
Violator - Depeche Mode
The Wall - Pink Floyd
Unknown Pleasures - Joy Division

Sånt é livet, liksom liksom. fortfarande funderande.
"People are strange, when youre a stranger"

(AAAH WHAT DIFFERENCE DOES IT MAKE NU 17:04 PÅ VH1 ååh stackars folk som inte har en daglig vana att lyssna på VH1)

lördag, september 4

drömmar

härom natten drömde jag att min gamla kompis amandas pappa dog. och jag berättade det för mamma för jag tyckte det verkade så himla konstigt (av alla personer som jag kunde ha drömt att de dött) och hon sa att när man drömmer om döden så behöver det inte betyda precis -döden-.
hon sa att döden i drömmar kan betyda förändringar. men liksom, jag har ju redan gått igenom så många förändringar. vad kan det möjligtvis vara som kommer att förändras nu? det spelar ingen roll fast egentligen spelar det stor roll. men jag orkar inte tänka. varför ska man tänka egentligen? bara älta, älta, älta istället för att vara kall och hård och slå bort allting istället. fast då kanske man aldrig lär sig.
jag älskar att vara kall och hård.
fan alltså. livet är svårt. så jävla svårt. jag kommer aldrig klara av att vara kall och hård hela mitt liv. det spelar ingen roll. ingenting spelar någon roll förutom grunden till sig själv. allting som inte är grunden är lika med luft.
nej fyfan. detta är säkert bara bakis-snacket som kommer fram. joo men självklart är det det. som alltid, när man är full kan man berätta allt "för man är ju full". varför dricker folk alkohol när det är en gift och när man bara blir helt mongo? när jag säger mongo menar jag lika med inte sig själv.
varför vill man vara någon annan? ska man vara någon annan? ich bin aus plastik.

torsdag, september 2

"vi lever i den bästa av världar, så ge mig en cigg i högra handen och en bärs i den vänstra"




hej jag tappade min depression på fem minuter. jo hemligheten är: socialisera dig! nästan som "frukta inte!" är "socialisera dig!" som ett slags följesak. äh jag vet inte vad jag pratar om.


"Det finns inget sätt att få tiden att stå stilla, så att man kan uttrycka de små marginalerna i våra liv, tiden mellan explosionen av bly ur pistolmynningen och ögonblicket då det träffar kött, mellan träffen och mörkret.
Man kan bara tänka igenom det skedda på ett sterilt sätt som inte visar en något nytt."
- ur Raseri, Stephen King