förnedrande och ganska kränkande. ett nöjt leende. sen kan jag överbevisa henne tusen gånger om men hon gör det ändå till mitt fel. sluta va så elak. hon fattar ingenting hon fattar inte och jag vill inte att hon ska fatta heller. men respekt åtminstonde. jag känner mig ganska underlägsen fast överlägsen över allt annat. varför ska det vara så jävla fakking svårt att bara få vara ledsen och va det, prata om det. få hjälp för det vill man ju egentligen. nej istället så har man dunkande ångest i sin säng på natten och snor rödvita piller ifrån sin kompis mor. bara för att man inte erkände att man är ledsen i själen.
varför får man inte vara ledsen varför funkar inte det? varför funkar inte livet som det egentligen ska göra? varför lever jag i ett skal och inte i min kropp?
vad ska jag göra nu när någonting inte är som det ska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord