☾ - Kan hända att det är larv men ljuger, det gör jag inte.

måndag, november 19

Men skönare än skönast, ja det är du.

Du tror jag skojar men jag vill lova dig en sak. Jag älskar dig kraftigt och det är sant! ~

onsdag, november 14

I huset där alla ville bo men ingen fick någon ro.

Så åkte mor och jag bil på en landsväg i norrland, plötsligt så slänger hon ut mig och två gigantiska packningar ur bilen, alltså så stora som sånnadär istidsstenar ser ut, och sedan säger hon att hon inte längre tänker skjutsa mig något mera.
Happ säger jag och försöker sortera ut vad som jag vill spara och vad jag kan lämna (alla kläder var wilhelms fars också som jag skulle ge till honom (?)) Så när jag sorterar så kommer två farbröder fram till mig, en runt 50 och en runt 40 och säger att de kan hjälpa mig att bära och jag ba najs och så börjar vi lifta.
Tillslut kom det en bil! Men föraren sa att vi var tvungna att gå runt så hon kunde möta upp oss på andra sidan skogen.
Ja okej, så vi börjar helt enkelt gå rakt in i skogen. Så plötsligt kommer vi fram till en liten bäck och vi börjar följa den där bäcken och sedan kommer vi fram till ett så vackert klarblått vatten och mitt i vattnet fanns en brygga som vi skulle ta oss till - det gjorde vi.
När vi kom fram till bryggan så upptäcker vi att det är en stege ner till mera vatten, så jävla lång stege ner så jag får svindel och min höjdrädsla kommer fram men jag vet att vi måste ta oss ner för där nere skulle bilen stå och plocka upp oss och skjutsa oss vidare.
De två männen klättrar snabbt ner men jag vågar inte. 50åringen ropar till mig att jag ska kasta ner packningen och sedan bara klättra, jag kastar packningen och börjar helt enkelt klättra. På 3 sekunder är jag nere ifrån den gigantiskt långa stegen och jag kastas ner i vattnet som är så fantastiskt skönt och fridfullt. 50 åringen kommer fram till mig och tar mig i sin famn och kysser mig och leker med mig och vattnet är så perfekt varmt och alla färger är så starka att jag bländas vars jag än vänder mig om.

(ladda ner mig)

fredag, november 9

And do the things, ah, do the things, that we like to do

Do a little dance?
Make a little love?
Get down tonight!

love kills

HA jag tror alla människor är koncervativa, åtminstonde litet
Fattar the magnificent 7 !! 7 angels 7 trumpets !! Något mer i bibeln 7 något jag vet men kommer inte på! Något är det ju! 777 = himlen liksom. Undersöka det jag skall!!

torsdag, november 8

Finner du sömn bland himlakropparna? Eller ska jag bara lägga mig ner på marken och sjunga för dig?

"Existentiella frågor är bara psykiska."
"Jasså?"
"Ja det är dom."
"Men.. Men... Vad ska jag då ta mig till?"
"Jag vet inte. Jag har inte svar på alla dina frågor."

Nej det har jag ju inte heller. Jag söker inte svar jag söker nog mera tröst. Jag behöver höja mig, behöver sluta fördröja mig. Finna känslotermometern igen. Äsch jag har det på känn. Visst. Men existensen varar ändå föralltid. Visst visst visst. Om det är något som knasar så är det existensen. Varför kommer den frågan alltid upp? Men jag söker inte svar jag söker nog mera tröst.

"Känner du dig annorlunda i jämförelse till andra människor?"
- Men gud vilken fråga. Ställ den till din lillasyster, Reinfeldt eller tjackisen på stan. Dum jävla piss fråga. Det är ju endast existensen som beror, som tror att man är "annorlunda i jämförelse till andra människor". Lika, likhet, samma. Jaja. "Stilla ta sitt liv." Så mycket tankar kring allting. Så lite tid på jorden så mycket tid i hjärnan hur ska man handskas med sånt? Desperation skulle jag nog inte kalla det med något åt det snäppet. För mycket desperation = melankoli/apati.
"Jasså?"
"Jo för att hjärnan inte kan förstå." Jaja, detta har vi gått igenom tusen gånger.
Såg en film där dom sa "Tror du att när grodan för första gången gav ifrån sig ett läte, att den kunde förstå att det skulle bli startskottet för alla jordens olika språk?"
"Nej."
Förstortförhjärnan.
"Det är som den största stjärnan. Man förstår inte."

Dublin: