music for the masses only do

igår så låg jag i min säng.
hade just satte på want. klockan var ganska tidigt och jag var trött. men want var bra. nej den var inte bra, den var ett liv.
det var ett helt perfekt liv, i want blood instead of rain, och så jag som bara levde och levde. musiken var ett perfekt liv.
men då jag känner att någon sätter sig ned på min sängkavel. jag känner hur madrassen sjunker ned. sen försvinner det, och så känner jag rumpjävel sätta sig bredvid mig igen.
upp och ner for madrassen. jag klarar inte mer. sätter mig upp i sängen. ropar på mor. jo för jag var rädd.
hon kommer, hon går.
lägger mig ner igen. sätter på playing the angel.
fina playing the angel. den förstördes hårt av det förbannade... människan?
allt var så fel. jag låg där, med någon annan. jag visste inte vem det var. jag visste inte vad den ville. jag visste ingenting.
sängen skakade, kudden andades. madrassen for upp och ner.
jag kände mig så misslyckad. så ful, äcklig.
jag låg och smutsade ner fina playing the angel. så jag bytte.
till breathe.
breathe, us in.
jag bara känner i den, hela tiden. den bara finns där, den har förstört så jävla mycket. men den har också fått mig att förstå.
liksom förstå saker som varit framför mig hela tiden. som aldrig velat visa sig i någon slags form. förutom nu, då jag äntligen hittat den. låten då han berättar om sig själv. om sin föredetta fru.
han har ingen fru längre.
jag vill inte det! jag vill att han ska vara lycklig, en lycklig kung precis som dave!
and then i realise it doesnt matter. jag kommer ändå aldrig göra honom lycklig.
han gör mig lycklig, martin lee gör mig till en lycklig kung. min lilla martin lee gore.
jag ryser när jag tänker. vad fin du är. så fin så jag gråter. tears are falling, tears of joy.
jag hörde just to have and to hold. jag upplevde någonting underbart. någonting som bara jag förstår här.
det fina i min värld är sånt som den låten. det finns inga dåliga låtar, det finns bara dom som är lite bättre. to have and to hold är lite bättre. den är... lite mer.
den är skriven av den man jag alltid har. med varenda ord har han blottat sin själ. bara för att sånna som just jag ska lyssna.
jag lyssnar. jag gör allt han vill.
geni, gud. du är allt. du gör allt. andas, syret i luften. and breathe love. för jag vet att du fortfarande andas. bara det skulle jag kunna dö för.
dom säger ju att de musiker som mår som dåligast, gör den bästa musiken. nothing is true.
but he will do.