Jag skall sluta vara elak + moonlight + never let me down AGAIN + känslor

Även fast det är jättetöntigt så tycker jag verkligen om det och så får det vara. Även fast jag skäms ibland och tycker att jag borde begravas så vill jag helst ändå vara det som är och finns och klart att man vill vara sig själv och kunna leva ut det. Och vara stolt över det man gör och varför man finns och allting alla växter träd stenar men så ändå så finns det alltid en slags vacker men ändå tragisk liten känsla i hela sinnet och visst vill man dö men man älskar den för mycket för att någonsin släppa på alltet överhuvudtaget. Visst må allting ta slut någon gång och allting finna sin heliga frid i sitt underjordiska palats och jag längtar även tills den dagen eftersom jag kommer vara där och se med öppna ögon för första gången i mitt liv så kommer jag leva på riktigt. Men se där. Jag kanske inte trodde att jag kunde skriva eller tala men se där. Jag kan ju det egentligen. Jag kan ju känna egentligen. Jag kan ju leva egentligen och jag kan ju allt egentligen och visst är det vackert och visst mår man helt fantastiskt när man väl känner igen sitt riktiga jag igen men varför vågar man då aldrig acceptera saker så som det är?
Eller sakna sin bortträngda faster-moster-far-son som plötsligt lämnade existensen i sig och inte kroppsligt och fysiskt.
Eller varför då, när jag ändå undrar nu så mycket, väljer man att -inte-ringa-upp- eller att -inte-ringa-alls-
?
?
?

Jag drömde att månen gick under. Jag hade observerat månen ganska länge den "dagen" och tyckt att den var finare än vanligt. Sedan var månen så stor som den kanske var när dinusaurierna levde och plöstligt blev den grå som merkurius och gick sakta under. TILLS att den sprängdes och blåa månstenar ramlade ner över oss. Jag ville ha en men jag var uppe i en ställning och det var långt ner och jag har höjdskräck så jag försöker mig ner men drömmen slutar nog när jag bara livlöst hänger i ställningen, i hopp om min lilla blåa månsten. Ack.

Jag.

Det är bara jag och Bawie som vet att jag är där.

Sagan slut. Brittiska pojkar, det var bara en lek, eller hur?
Ibland ligger jag och tänker på hur enkelt det skulle vara att inte vara som man är och inte hade så mycket knäppgökar till vänner eller familj. Att man skulle vara en såndär.. såndär som gör sina jävla läxor och inte slänger mat i hela köket eller på sin far för att man är lite arg. Ha- ha- ha - ha --- ha.
Det var bara en lek, eller hur? 12 små pojkar nickar sorgset. 1 pojke bara gråter. Varför gråter du pöjk? undrar den amerikanska piloten. Mördare.. mördare.. Javisst. En dag ska jag bli stor, få kontakt ett banankontrakt. Kanske se på saker lite annorlunda men jag har hört att man brukar växa som mest när man är i den här åldern he. Ja det tror jag. Ja det känns som det. Det var inte bara en lek, det var även asfett och bäst men time flies by och jag känner mig urholkad utan kraft att kämpa, vilket gör mig själv väldigt ledsen. Som att ge upp något stort och heligt. Men.. får väl finna en frid i förändringen som nån sa.


Jaja, visst är det kul att vara sentimental och mystizk en tid men tillslut så tröttnar man på det också.

Lite bilder som min mobil gömt/lifvet

Lyssna på kär och vara Bowie.

I helgen har jag. Dött. Skrikigt, gråtit, utnyttjat folk, tappat mitt bankomatkort, gjort sönder min mobil, hatat, älskat, varit skit full och hamnat i fyllecell, gråtit, gråtit, gråtit. Hatat, hatat, hatat. Ibland så orkar jag inte vara kär. Love kills. Det är svårt för mig att vara kär. Det är svårt att det ska betyda så mycket. Jag vill vara själv men inte så ensam som stellur känner sig (förlåt). Men jag vill ju inte vara själv heller. Kan ju inte överleva på det där sättet som bara han och jag har diskuterat om. Bara för att jag är fullständigt överlycklig över att det är just han som är kär i mig, så tycker jag ändå att det är svårt!! Varför tror alla att det är så fel mellan oss? Klart att det är fel men det är bara för att vi båda har knäpp i hjärnan. Vill hellre ha ett sånthär förhållande än ett normalt, tråkigt och ickekomplicerat. Men, men, men! DÖ DÖ DÖ. Skäms ändå för att hamna i fyllecell. Fyllecell check??? Ja fyllecell check.

Men skönare än skönast, ja det är du.

Du tror jag skojar men jag vill lova dig en sak. Jag älskar dig kraftigt och det är sant! ~

I huset där alla ville bo men ingen fick någon ro.

Så åkte mor och jag bil på en landsväg i norrland, plötsligt så slänger hon ut mig och två gigantiska packningar ur bilen, alltså så stora som sånnadär istidsstenar ser ut, och sedan säger hon att hon inte längre tänker skjutsa mig något mera.
Happ säger jag och försöker sortera ut vad som jag vill spara och vad jag kan lämna (alla kläder var wilhelms fars också som jag skulle ge till honom (?)) Så när jag sorterar så kommer två farbröder fram till mig, en runt 50 och en runt 40 och säger att de kan hjälpa mig att bära och jag ba najs och så börjar vi lifta.
Tillslut kom det en bil! Men föraren sa att vi var tvungna att gå runt så hon kunde möta upp oss på andra sidan skogen.
Ja okej, så vi börjar helt enkelt gå rakt in i skogen. Så plötsligt kommer vi fram till en liten bäck och vi börjar följa den där bäcken och sedan kommer vi fram till ett så vackert klarblått vatten och mitt i vattnet fanns en brygga som vi skulle ta oss till - det gjorde vi.
När vi kom fram till bryggan så upptäcker vi att det är en stege ner till mera vatten, så jävla lång stege ner så jag får svindel och min höjdrädsla kommer fram men jag vet att vi måste ta oss ner för där nere skulle bilen stå och plocka upp oss och skjutsa oss vidare.
De två männen klättrar snabbt ner men jag vågar inte. 50åringen ropar till mig att jag ska kasta ner packningen och sedan bara klättra, jag kastar packningen och börjar helt enkelt klättra. På 3 sekunder är jag nere ifrån den gigantiskt långa stegen och jag kastas ner i vattnet som är så fantastiskt skönt och fridfullt. 50 åringen kommer fram till mig och tar mig i sin famn och kysser mig och leker med mig och vattnet är så perfekt varmt och alla färger är så starka att jag bländas vars jag än vänder mig om.

(ladda ner mig)

And do the things, ah, do the things, that we like to do

Do a little dance?
Make a little love?
Get down tonight!

love kills

HA jag tror alla människor är koncervativa, åtminstonde litet
Fattar the magnificent 7 !! 7 angels 7 trumpets !! Något mer i bibeln 7 något jag vet men kommer inte på! Något är det ju! 777 = himlen liksom. Undersöka det jag skall!!

Finner du sömn bland himlakropparna? Eller ska jag bara lägga mig ner på marken och sjunga för dig?

"Existentiella frågor är bara psykiska."

"Jasså?"
"Ja det är dom."
"Men.. Men... Vad ska jag då ta mig till?"
"Jag vet inte. Jag har inte svar på alla dina frågor."

Nej det har jag ju inte heller. Jag söker inte svar jag söker nog mera tröst. Jag behöver höja mig, behöver sluta fördröja mig. Finna känslotermometern igen. Äsch jag har det på känn. Visst. Men existensen varar ändå föralltid. Visst visst visst. Om det är något som knasar så är det existensen. Varför kommer den frågan alltid upp? Men jag söker inte svar jag söker nog mera tröst.

"Känner du dig annorlunda i jämförelse till andra människor?"
- Men gud vilken fråga. Ställ den till din lillasyster, Reinfeldt eller tjackisen på stan. Dum jävla piss fråga. Det är ju endast existensen som beror, som tror att man är "annorlunda i jämförelse till andra människor". Lika, likhet, samma. Jaja. "Stilla ta sitt liv." Så mycket tankar kring allting. Så lite tid på jorden så mycket tid i hjärnan hur ska man handskas med sånt? Desperation skulle jag nog inte kalla det med något åt det snäppet. För mycket desperation = melankoli/apati.
"Jasså?"
"Jo för att hjärnan inte kan förstå." Jaja, detta har vi gått igenom tusen gånger.
Såg en film där dom sa "Tror du att när grodan för första gången gav ifrån sig ett läte, att den kunde förstå att det skulle bli startskottet för alla jordens olika språk?"
"Nej."
Förstortförhjärnan.
"Det är som den största stjärnan. Man förstår inte."

Dublin:

LIVETS KÄLLA

Sitter i min säng och lyssnar på Pughs bästa och väntar på mirakel mira-kel. Vem vill ha ett kel med mira kanske du kanske jag? Kanske borde jag kela lite med mig själv för en gångs skull. Jo det vore ju något. Omfamna -detet-. Jo det ska jag ju, jo det är ju lätt att säga dock svårt att göra.

 Cykelsemester på Gotland, nja det vill jag inte. Vet faktiskt inte vad jag vill. Svårt. Allt är sentimentalt och tråkigt plus att jag har volvo-villa-vovve-kris. Fast det borde jag inte ha. Nej kan inte sånt dääär... det är för svååårrrt...

 Ja om man bara ger upp hela tiden så blir det ju hemskt krisigt svårt, kära mira. Men åååhåååh vill bara vara en sköldpadda precis som du också vill. Jaja, äsch. jaja jaja det är lugnt och alla andra lögner som är så lätta att säga.
Vill ägna en tanke åt allas mammor. Som gör så mycket fel utan mening. Fast ändå sitter dom där alltid. Äsch och usch, har inte heller något hem i livet. Sökandet gör mig trött.

=

Välkommen hem

Sunny once so true, I love you

Jag tror jag älskar Cher, hon är bäst, snyggast, vackrast, typ min idol wow hon är så cool jag vet intevadjagskagö typs.
Alltså, människor förändras. Men ändå. Ändå sådär. Vet inte riktigt hur jag ska uttala mig om det där osv men ah. Livet går vidare, som en våg, plocka upp en hummer. Jaja. Vad ska man säga? Jag är iallafall jag, fortfarande, och ni är iallafall ni, fortfarande?
Jag måste se att det är jag och bara jag som förändrades sen, ja till vem då? Det vet jag inte än, men när jag vet det så är jag hemma igen.
Ja, vill ju helst av allt att bara jag kan förändras och att alla skulle pausas, men så går det ju inte till. Och folk är som dom är och jag är som jag är och jag är ju folk för folk är ju jag jaja det blir så komplicerat om man alltid ska göra problem av saker, om man komplicerar det så blir det ju komplicerat så enkelt äre liksom 1+1 come oooooooooooooooon man

Ingen undran – ingen tvekan – Bara tryck på ”start” – Det är redan programmerat vart dom går och vad dom får. Alla korsar och härs och tvärsar – men på sin givna linje – från vilken minsta avvikelse anses som abnorm

Solen, pararellt eller 90 grader?

VA VA VASA??? SLÅ MIG SLÅ MIG SLÅ MIG
(någon slår mig mycket, hårt och länge)
Några blir arg, några blir ledsna, jag trodde jag kunde och var båda men jag är för det mesta ganska ledsen.

"Min mor har alltid sagt att 'du får aldrig bli ihop med en halva för att känna dig själv hel' men jag börjar känna att jag börjar bli ganska hel"

"Varför tycker du inte om mig längre?"
"Det gör jag visstde.." (DET GÖR JAG VISSTDE JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!) Men det är liksom så svårt att säga det rakt ut speciellt till henne. Jag är i någonslags bakisångestdimma för tredje dagen i rad nu. Luktar på tröjor. Vill vara hel. Börjar jag också bli hel? Jag vet inte, ibland tror jag det. Ibland tror jag att allting kommer ordna upp sig med allt och alla. Att alla kommer finna sin egna peace typ men många kan vara så jävla naiva ibland och bara droga och fucka med allt och JAG VEEEET JAG VEEET JAG HAR SJÄLV GJORT DEEET MEN JAG VET BÄTTRE NU VÄRLDEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (eller vet jag det?? Lyssnar ändå på "Lukter runt holken" med gamle Micke men jaja MANNEN.)

ÄSCHHHH LITE NAIV ÄR VÄL JAG OCKSÅ. Fattar;

Det går liksom inte. Fast det gör det visste. Situation. Typs. Poly. Dör. PK. Fittor fittor fittor med gröt i. Nej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jo jag har väl ganska mycket såntdär.. såntdäär..... såntttädääääärärärrrrrrr käääääääääääääärleeeeeeeeeeeeksssssssssprooooooooooooobleeeeeeeeeeeeeeeeeeemmmmmmmmmmm
VEM SKA JENNA VÄLJA? Jag vill inte välja mellan folk.

Här är mitt konkreta problem:
Jag vet inte hur jag skall handskas med tiden och spendera tiden 50 % på varderakärleksrelation jag har. Nej inget polyamoröst ALLS. Jag är monogam. Yes. Men jag är ju ändå dragen till många. Och jag är ju ändå kär i dig OCKSÅ. Men ja. Bästiz eller pojkvän?????? Vill ju vara hel med båda!!!!!!!!!!!!

Definationen av söt och snäll!!!!!!

Hej på dig med lilla Ricky. Skänker mina tankar åt dig denna kväll.
Sitter i Norrland och himlen ser ut som en regnbåge nu när solen gått ner. Lyssnar på Gary Moore på kasett - mycket bra, bluesigt och pappigt. Ibland kan jag känna att jag lever upp till dottergestalten för min far. Jag har inte urringade tröjor och inte korta könsorgansvisande kjolar. Jag lyssnar på hans gamla kasetter och tar på mig hans handgjorda smycken (för att jag själv vill det). Fast ja, det var väl allt egentligen. Men det är något med farbröder. Jag vill att de ska tycka om mig. Mycket. Jag vill ändra deras syn på världen och visa att allt inte är skit. Still got the blues. Tror inte att jag har någe blues i mig, jag är mer en... jazzig människa. He-he-he......

Jag lyssnar alltid när Kon vill tala

Jag orkar inte längre:

Jag vill:

Något som jag hade velat ta
Någon som jag skulle velat ha
Någon som jag själv velat va
Något som jag tydligen sa
Det är något jag ska
Göra nu
För dig? Nej åt mig. Alla bryr sig om sig. Aldrig om varandra eller Alexandra.
Någonting är en smet, allting blev en stor klet, jag vill till en annan planet, hitta en känslotermomet.

PATHÉTIQUE

"Vi måste åka tillbaka till.. Planeten." Säger min 71åriga mormor till mig efter att hon just köpt mig ett 10 000 kronors piano, helt totalt out of the blue köpte hon det. För 10 000 kr. "På vilken planet är vi på?" Säger hon sedan när hon har köpt en Bach-skiva till mig och bjudit mig på så många öl att jag vaknade upp full i morse. Vad hände????????????????????????? Vad hände????????????????????????????? Jag sitter här och lyssnar på Beethovens 9onde symfoni i D-moll och jag jag jag jag vet inte vad jag ska säga om livet längre. "Livet...." Sa hon mycket under kvällen. "Livet..." Jaa livet, vad ska man ta sig till. Trött på att leva, rädd för att dö. Jag vill inte dö jag vill bara inte leva. Ja typ. Har så mycket ångest att jag ser D-D-D-D-D-DIMMMANNN!! Men jag tar mig inte för att gå ut och röka min färdigrullade cigarett, nej stannar här och lyssnar på Beethoven istället. Han typ kan saker. Lyssna på denna, den är bra. Eller vad man ska säga.

Andromeda

Är så jävla trött och har ont och ångest. Drömde om en framtvingad otrohet av 73 och att Stella hatade mig. Jag äter också chips-frukost och önskar att klockan var fem.

SOME KIND OF STRANGER?

Into the wild

Ungdomsbilden kallar jag denna för.
Hej jag har träffat en karl. Hm. Yes, vi har till och med ett förhållande (!!!!) har vi bestämt nu. Yes its true man...

Space Jam

Jag kräks och svettas och fryser och har funky mage. Jag tror universum försöker spela mig ett spratt, helt klart.

Wot's... Uh the deal?

Sista halvtimmen som 17åring, sista dagen som 17åring och jag har ångest, har haft ångest. Fylla år, vilket bullshit. Jag kommer vara precis lika dan om en halvtimme som jag är nu, förutom att jag har fått skriva av mig lite grejor och lagt upp en åh så cool bild på mig själv, eller någon kändis, för att bevisa för omvärlden att jag är cool och karismatisk.
Det jag tänkte var att jag börjar känna ett behov av att bevisa för andra att jag inte håller på att bli galen. Jag förstår men jag finner det ändå konstigt att jag känner så. Jag förstår också varför andra tycker att jag är konstig eller galen eller mongo eller vad nu ni tänker. Jag undrar om det faktiskt finns någon där ute som jag, som känner lika dant, som vet lika mycket och lika lite som jag, faktiskt. Jag börjar också tro att det faktiskt inte gör det och jag börjar bli rädd för att jag kommer leva såhär större delen av mitt liv, uppfylld av andras känslor och beteenden, uppfylld av saker som är som jag inte kan dela med andra DÄRFÖR att ingen verkar visa att de finner det jag talar om förståeligt. Det är som den här bilden som en flicka i min klass har som profilbild på facebook:

Ungefär så känns det.
Men alltså, ja, sådär känns det. Jag är ledsen över det. Jag kanske är en Bo Hansson ändå, bara instängd i sig själv och ensam. Vistas inte så mycket bland människor för att man inte vet hur man ska handskas med sociala sammanhang. "Well whatever nevermind" är ett jävligt bra citat ifrån ett ganska obra band (Nirvana) och jag tar citat till mun mer och mer för att det är bara att släppa tinget, well whatever nevermind och en ledsen smiley :'( . Men vad ska jag ta mig till när jag berörs så starkt av andras känslor? Jag VILL inte det jag LOVAR, det är jättejobbigt verkligen men alla bara förundras över hur duktig och stark och bra jag är.
Det är som när jag var liten och jag mådde dåligt för första gången i livet och alla sa "Men du är så stark så du klarar det!" MEN JAG ÄR INTE STARK. JAG KLARAR DET INTE ALLS. BÄÄBÄÄBUUUUUUU JAG VILL INTE VARA 18 JAG VILL VARA I EN GEMENSKAP JAG VILL INTE VARA VUXEN JAG VILL BLI OMTYCKT JAG VILL INTE VARA KVINNA JAG VILL BLI FÖRSTÅDD

 Och den utlovade bilden för coolhetens skull

The great gig in the sky

And im not frightened of dying, any time will do, i dont mind. Why should i be frighened of dying? Theres no reason for it, you've gotta go sometime. I never said i was frightened of dying.

Stells sa till mig att folk i Uppsala undrade hur jag mådde. Svar: Jag mår bra. Schamanismen är ingen sekt. Livet går framåt. Livet leker skulle jag nästan vilja säga, för det är vad det gör. Livet är en lek och den skall lekas. Lekas hela tiden, för leken blir bättre och bättre ju mer man leker och om man inte leker alls, så blir leken tråkig. Vanlig Hegel-filosofi, motpoler gör att leken går framåt. Det är bara så leken går till, det är ok att veta det, det är inte läskigt egentligen, det är bara den gamla vanliga leken.

Du menar att du har stigit i hennes aktning bara för att jag är liten som en dvärg?

När nattens mörker binder för ens ögon blir hörseln desto skarpare. På så sätt, får en förbättrad hörsel kompensera den synförmåga natten tar ifrån oss. Mitt öga fann dig ingenstans, men örat ledde vägen till din röst. Men varför gick du ifrån mig? Det var styggt


Shanti / månen

Anfallsteknik ifrån finnarna, Mira står på scen. Morbror Dolf ligger på golvet och tittar på mig, jag har mött mitt maskulina jag.

Jag kan inget annat göra än att lägga handen på hjärtat och svära en lång ed om att jag aldrig ska älska någon annan man i hela mitt liv.

Driving me backwards

Ja, jag vet. Och ja, jag vet det med. Och jag vet om alkohol. Och jag vet mycket om mig själv. Och jag vet också vad som är bra och vad som är dåligt.
Jag önskar. Jag önskar att jag kunde få kontakt. Jag önskar att jag kunde få veta om det är bara jag eller om alla andra också känner lika mycket som mig. Jag fattar jag fattar jag fattar, men ändå så vill jag sluta känna. Jag vill sluta känna så mycket. Det blir tillslut svart och vitt. Dig som jag inte älskar, älskar, älskar bryr jag mig inte om. Så jag måste älska för annars bryr jag mig inte. Jag vill älska så mycket som jag gör men det behövs ett mellanting ibland. Någon som man inte älskar, älskar, älskar och inte hatar, hatar, hatar utan någon som är neutral. Jag tycker om mycket, men jag varken älskar eller hatar. Jag älskar älskar älskar så många och jag hatar hatar hatar så många och jag vill bara tycka om alla i ett mellanting så jag slipper vara så jävla dum och elak mot människor som jag inte alls har en mening att göra illa. 

JAG SPELAR VANLIG.
Jag vill spela vanlig men jag kan inte. Det går inte att spela vanlig. Det går inte att leka med i leken och vara en roll som är helt normal. Och jag ser på alla människor hur de spelar vanlig så lätt och jag ser också hur alla de originella människorna vill alla väl och jag ser hur deras handlingar enbart är för att vara snäll. Omtänksam och stödjande. Jag ser hur de alla vill vara bra människor och hur alla vill så mycket och har så höga drömmar om människorna och ja, det gör mig glad. Det som är mitt egna problem är väl att jag inte kan se hur folk ser på mig. Jag ser intimitet och kärlek men jag ser inte mig själv i något sådant. Jag ser inte för att det är min uppgift att se alla andras kärlek.

Varje människa vill så gott och jag mår så bra av att se det. Men jag, jag kan bara se, jag kan inte vara och jag kan inte göra. Jag vill göra gott för alla, jag vill att ALLA ska må bra men det enda jag gör är att den jävla facking skit ångesten dyker upp när jag som minst anar det och förstör. Bara förstör.
Ibland förstår jag påriktigt varför jag fick den jävla diagnosen. Jag förstår varför och jag tycker mig se en förbättring i mig själv men sen, när jag äntligen har fått bukt med saken och jag börjar må bra och det har gått dagar och ibland veckor sedan den senaste ångestvågen flög över mig. SÅ PANG BOM KRASCH ut i rymden dö en död och SPLATT PLATT ner i marken igen BANG BOM och skit, skit skit skit Mira skit skit skit och fack och jag kan åma mig och gråta och skrika inombords och kräla över rysningarna som sprider sig runt hela kroppen och in i alla reflexer och jag kan säga NEJ och jag kan säga JA HJÄLP MIG men jag gråter ändå jag bara gråter ändå. JAG VILL HJÄLPA DIG INTE MIG.

Jag försöker att hjälpa och det går bra när jag är i kontroll men sen med en liten droppe för mycket alkohol eller en blick eller ett tal eller en kram och så fuckar jag upp det som om det vore min grej. 

Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag ska aldrig mera ta en drog. Om du vill uppnå något sant och evigt så ta din pipa ur din mun. Ta bort flaskan ifrån din hand och lägg inte ett piller på min tunga. Jag vill inte. Jag vill inte mer jag vill ingenting. Jag har fått nog. Jag orkar inte jag måste ha hjälp. Lägg in mig på psyket igen åh snälla snälla gör det snälla snälla.
Men vad är en känsla i rymden?

VI VILL HA FRED FRED FRED - PÅ VÅR JORD

Jag är kär. Men jag vet inte i vad och i vem. Men kär, det är jag. Jättekär och det är inte i livet. Jag undrar i vad och i vem.
Ser människor. Som pekar och har sig, förmedlar känslor. Jag undrar vad de plågas av. Jag vill hjälpa dem men jag vet ännu inte hur.

Jag är inte kär i Janis, hon är bara min idol.

Jag hoppas att du inte går och tror -
att jorden är den enda värld som en mänska bebor -
du vet ju ändå det att rymden är så fruktansvärt stor -
men det är fred, fred, fred - i universum

Sväva lätt såsom en trana

Pratade med någon om att vi alla är bara ett stort medvetande, klev av bussen och kramade ett träd och kände trädets kraft, mest för att jag läser en bok om en shaman som kunde koppla sig själv med trädets energi. "No, no companjö, tänk inte bara gör!" Tänk inte bara gör, nja jag pratar för mycket och alldeles för lite. Alkohol och ord suger kuk fitta hatar båda delarna men jag känner att jag borde tala fast jag inte kan för jag är osäker för det mesta.
Skall hitta Stella i en skog men tänk om vi inte hittar varandra, eller att man stöter på den där kvinnan med hål i magen och försvinner in magen som in i ett svart hål. Vet inte. Något universellt är det runt oss alla. Jag börjar faktiskt undra ifall vi kommer dö i år, pågrund av indianernas kalender. Jag undrar verkligen på det medans jag ser att vårt medvetande är jävligt vackert.

no one flies around the sun

Människor jag vill vara:
Jag

Saker jag inte vill ska hända i mitt liv:
Det där.
Att vi sugs in i ett svart hål.
Allting blir svart helt plötsligt.
Solen dör.
Alla blir mig.

when you're born a lover you're born to suffer like all soul sisters and soul brothers

Blommor
Omvandlar ljus till liv. Blommor omvandlar ljus till liv. Wow.

inget som syns men något som känns skönt

alla som vill kan få ha den, den är inte min men öppna dig helt så den kommer in

Grace och Janis

Kan inte bli så mycket coolare än det här.

One man of peace dies and a hundred wars begin.

Jahapp nu var jag här igen, i mitt rum i norrlands skogen. Lyssnandes på någons gamla kasettband som just nu är Van Morrison för att modern lyssnade på honom när jag låg i mage (skulle bara kolla ifall jag "kände igen")
Ingenting att göra, att se, bara ständigt vakandes över någon oväntad jättespindel som ska krypa fram eller någon trevlig människa som ska uppenbara sig för mig.
Att inte röka och läsa Classic Motor är jag trött på att göra. Leta efter en uppenbarelse i mitt tomma rum i detta spöklika hus med många rum och dörrar, som en labyrint är det här med någonting att finna i varje rum. Ungefär som livet ha-ha-ha.
Göra te och skriva långa utredningar om livet. Melankoli kalls det till min förvåning.

ACT NATURALLY DIZZY MISS LIZZY, I'M LOOKING THROUGH YOU

Söker stimulans. I pianot, i gitarren, i teatern, i skrivandet, i målandet.

Stimulans finner jag ingenstans och då illa jag mår och vill helst ligga på en bår. Söka kontakt med någon intakt och finna en passande symmetri med våra lustar på jakt. Oack ack ack kaa. Har så jävla mycket Beatles låtar på min lista att jag inte vet om jag ska gråta eller twista. He- he- he för det olyckliga skämtet.
Jag tycker om dig, du har sympati innuti och älskvärd for infinity. Across the universe kanske du finner en Galax.

I DONT KNOW WHY NOBODY TOLD YOU

Skita i allt vad ett band kallas och bli pianist på en jazzbar i Amerikas sydstat istället.
Hon grät när jag spelade för henne. Jag vet inte själv om jag ska skratta eller gråta.

Fascinationen av människan, jag ligger i vassen och spanar för att redovisa för viasat nature om teveprogrammet om människans relationer.

Jag tror jag tycker om slagsmål. Oj oj oj, tryck på en knapp och så SHANTIIIIIII i en vindpust av vackra färger och allting är jättebra sen föralltid. Inte slagsmål. Inte knuffa in i väggar, vakna upp tro att man har förlorat ett revben. Inte normalt beteende. SNÄLLA VAD. Jag tror jag tycker om slagsmål. Ack oh ack kära vän. Hahahahahah. Gråta i någon vuxens famn. Wow tror vi behöver vård, eller bli hypnotiserad av någon freudiansk psykolog, hm det vore något faktiskt. Utmana ödet, lägga fram det på bordet så man kan se vägen och inte gå stigar runt.

Inte som andra döttrar, curlylife och flickor som tycker om män för deras snoppar och deras varma hud. Jag tror jag tycker om slagsmål. Jag befinner mig just nu i någon slags dimma av smärta, yrhet, bakisångest och hunger. Why is it something so good just cant function no more? Men we are not changing our ways, taking different roads. Vi går ju samma väg, hand i hand. Well whatever nevermind är det citera-låtar-dagen idag??? Nej jag uppskattar min mor. Det gör jag. Jag är tacksam för hon finns. Tack mor för att du finns. Jag tänker inte vara mesig och säga att jag älskar dig, aldrig i livet. Då dör jag hellre, men med lite alkohol och ett slagsmål senare och en jävla massa vatten som forsat ur ögona så kanske då, men bara en sådan med en hostning så det inte ens låter som själva uttalandet.
Ibland så fascineras jag över precis -allt- på denna jord.

JANIS KAN

And I'd figured
I'll tell you, when you go lonely, an' I figure everybody does, right ?
Because as a matter of fact everybody does.
I figure if you're a woman
Man if you're really a woman
You already know what you need, man.
You already know what you're looking for,
Man, i found out out at fourteen years old
And I been lookin' for it every since, too, man.

But, if you happen to be a young cat,
You know like about seventeen years old, just about
If you happen to be a young cat and you ain't figured it out yet,
I'll tell you what you need, baby,
When you got those strange thoughts in your head
You got those strange little weirdenesses happening to you, you don't know what they are
I'll tell ya what you need —

You need a sweet lovin' mama, babe,
Honey, sweet talkin' mama, babe.
You need a sweet lovin' mama, babe.
Honey, sweet talkin' mama, babe.

You need someone to listen to you,
Someone to want you,
Someone to hold you
Someone to need you
Someone to use you
Someone to want you
Someone to need you
Someone to hold you
Someone to want you
Someone to hold you

Beatles har fattat grejen

Jag drömmer och drömmer att jag snart inte vet vad som är dröm eller vakentillstånd.

Jag drömmer att jag drömmer att jag återupplever saker om och om igen. Sedan vaknar jag och upplever det jag just upplevde i drömmen, som jag i drömmen drömde om att jag skulle uppleva.
Det blir ett långt rep med drömmar om vad som är verkligt och inte. Och det finns en drömvärld och jag drömmer om platser och hus och ställen och varelser som jag drömt om förut men i olika situationer, som en helt vanlig vaken dag med nya händelser.
Sedan försöker jag tyda drömmarna men de säger olika och varannan dröm är ett gott tecken och varannan dröm är ett dåligt. Kan man verkligen skifta så mycket eller säger boken + människor fel? Måste ringa shamanen.

Det är tydligen dåligt att drömma om rymden.

(Vill till Indien)

Drömmar, rymd: "Du behöver kanske mera utrymme i livet. Om du var ensam i rymden betyder det kanske att du känner dig övergiven för tillfället eller att du har förlorat din inriktning i livet."

Happ. Okej. Vackert. Och jag drömde om att mitt barn skulle födas igen, fast det var inte jag som födde utan någon annan. Födelse betyder förändring, maskerade förvandlingar. Det är vackert påriktigt däremot. Hm. Vad är förändringen, kanske om den förlorade inriktningen eller att mitt utrymme kommer komma snart. Vet inte. Drömmar, ack. Drömmer om att jag tappar verklighetsuppfattningen och förlorar allt jag tror på. Nästan varje natt. Fasiken.

ATT VAKNA UPP

WOW.

Det är det enda jag kan säga, wow. Wow över hur jag fungerar och hur alla människor fungerar. Är rättså nära nu, på spåret jättemycket och jag närmar mig finna den ultimata känslan av att veta precis vem man är, sådär mycket att det är lugnande och inte tråkigt. Men så kommer sånna saker som att vakna upp naken och ba wtf. HAHAHAHAHA. jag skrattar för det mesta, åt mig själv, åt alkohol, åt livet, åt män, åt oss, mycket om oss. Men så är det ju alltid, alltid oss, alltid vi ska alltid göra saker och vara lite mera, alltid alltid alltid. Bara skrattar, mest för att det är skönare att inbilla sig att det är kul när ångesten kommer krypandes, för vadå? För allt och inget. Livet. Ja, livet. Jag hatar och älskar det. Trött på att leva, rädd för att dö. Ja, precis så. Wow säger jag bara. Hahaha wow.

Jag behöver lite Shanti i livet.

säg mig