Lyssna på kär och vara Bowie.

I helgen har jag. Dött. Skrikigt, gråtit, utnyttjat folk, tappat mitt bankomatkort, gjort sönder min mobil, hatat, älskat, varit skit full och hamnat i fyllecell, gråtit, gråtit, gråtit. Hatat, hatat, hatat. Ibland så orkar jag inte vara kär. Love kills. Det är svårt för mig att vara kär. Det är svårt att det ska betyda så mycket. Jag vill vara själv men inte så ensam som stellur känner sig (förlåt). Men jag vill ju inte vara själv heller. Kan ju inte överleva på det där sättet som bara han och jag har diskuterat om. Bara för att jag är fullständigt överlycklig över att det är just han som är kär i mig, så tycker jag ändå att det är svårt!! Varför tror alla att det är så fel mellan oss? Klart att det är fel men det är bara för att vi båda har knäpp i hjärnan. Vill hellre ha ett sånthär förhållande än ett normalt, tråkigt och ickekomplicerat. Men, men, men! DÖ DÖ DÖ. Skäms ändå för att hamna i fyllecell. Fyllecell check??? Ja fyllecell check.