Sagan slut. Brittiska pojkar, det var bara en lek, eller hur?
Ibland ligger jag och tänker på hur enkelt det skulle vara att inte vara som man är och inte hade så mycket knäppgökar till vänner eller familj. Att man skulle vara en såndär.. såndär som gör sina jävla läxor och inte slänger mat i hela köket eller på sin far för att man är lite arg. Ha- ha- ha - ha --- ha.
Det var bara en lek, eller hur? 12 små pojkar nickar sorgset. 1 pojke bara gråter. Varför gråter du pöjk? undrar den amerikanska piloten. Mördare.. mördare.. Javisst. En dag ska jag bli stor, få kontakt ett banankontrakt. Kanske se på saker lite annorlunda men jag har hört att man brukar växa som mest när man är i den här åldern he. Ja det tror jag. Ja det känns som det. Det var inte bara en lek, det var även asfett och bäst men time flies by och jag känner mig urholkad utan kraft att kämpa, vilket gör mig själv väldigt ledsen. Som att ge upp något stort och heligt. Men.. får väl finna en frid i förändringen som nån sa.
Jaja, visst är det kul att vara sentimental och mystizk en tid men tillslut så tröttnar man på det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord