Så åkte mor och jag bil på en landsväg i norrland, plötsligt så slänger hon ut mig och två gigantiska packningar ur bilen, alltså så stora som sånnadär istidsstenar ser ut, och sedan säger hon att hon inte längre tänker skjutsa mig något mera.
Happ säger jag och försöker sortera ut vad som jag vill spara och vad jag kan lämna (alla kläder var wilhelms fars också som jag skulle ge till honom (?)) Så när jag sorterar så kommer två farbröder fram till mig, en runt 50 och en runt 40 och säger att de kan hjälpa mig att bära och jag ba najs och så börjar vi lifta.
Tillslut kom det en bil! Men föraren sa att vi var tvungna att gå runt så hon kunde möta upp oss på andra sidan skogen.
Ja okej, så vi börjar helt enkelt gå rakt in i skogen. Så plötsligt kommer vi fram till en liten bäck och vi börjar följa den där bäcken och sedan kommer vi fram till ett så vackert klarblått vatten och mitt i vattnet fanns en brygga som vi skulle ta oss till - det gjorde vi.
När vi kom fram till bryggan så upptäcker vi att det är en stege ner till mera vatten, så jävla lång stege ner så jag får svindel och min höjdrädsla kommer fram men jag vet att vi måste ta oss ner för där nere skulle bilen stå och plocka upp oss och skjutsa oss vidare.
De två männen klättrar snabbt ner men jag vågar inte. 50åringen ropar till mig att jag ska kasta ner packningen och sedan bara klättra, jag kastar packningen och börjar helt enkelt klättra. På 3 sekunder är jag nere ifrån den gigantiskt långa stegen och jag kastas ner i vattnet som är så fantastiskt skönt och fridfullt. 50 åringen kommer fram till mig och tar mig i sin famn och kysser mig och leker med mig och vattnet är så perfekt varmt och alla färger är så starka att jag bländas vars jag än vänder mig om.
(ladda ner mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord