det var det jag tänkte på när jag satt på bussen hem.
jag lyssnade på blasphemous rumours och jag fick en såndär, en såndär flashback.
in i en decembertid, då allt man levde på var kaffe. endast kaffe. bryggkaffe, hasselnötskaffe, cappucino, pressbyrånkaffe. oojooj vad mycket pressbyråkaffe man köpt i sina dar. dyrt men tar bort hungern och det mina vänner, det var... är... det allra viktigaste.
and i dont need to sound like one of the boys.
jag är redan inne i det. i skiten så varför sluta? varför sluta när jag kan vara fin.
iallafall.
åh. janej. nejja. håå
i need to be cleansed.
songwriter; Gore, Martin Lee.
to the point of disease
now i want realise
from all this decay
take it away
egentligen är orden sanna. innerst inne är dom så sanna så min själ smälter. den smälter efter disease, realise, decay take. it. away.
jag ger aldrig. aldrig. aldrig upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord