☾ - Kan hända att det är larv men ljuger, det gör jag inte.

lördag, januari 30

martin gore




detta är den finaste bilden jag har på martin lee gore.
jag ville bara lägga upp den innan jag dör

goodbye cruel world

detta är det sista jag skriver innan depeche mode. kl är 23.06 lördag den 30 januari.
jag kallsvettas, precis som jag gjort större delen av denna dag.
jag har ont i ryggen
det kliar i skallen
ont i magen
halvångest
hejdå bloggen. och den förra mira. vad händer efter depeche mode vet ingen.

how clean is your horse?



"I... like to drink. so... sometimes i fall off chairs."

touring the universe



i morgon ska jag se depeche mode igen. jag fattar ibland, små sekunder. im drowning in time to a desperate beat. om 24 timmar. om 24 timmar ska jag se dem. det går inte och förklara min panikångest/lyckligaste jävla timmarna i hela mitt liv. levande på gårn i mor'n.

måndag, januari 18

12 DAGAR

big man, pig man, haha charade you are
never been inlove before och martins blonda devotional krull. det blandat med att JAG FICK TRÄFFA ALEXIS IDAG! för första gången på a hundred years. nej men nästan. en månad.
jag hade saknat henne och jag saknar henne nu också ååh min alexis hon är HEMMA! nu slipper jag umgås med killarna i min klass och klia deras pung och äta deras snorbollar.
nej men nästan.

det är 12 dagar kvar. om en timme och tjugo minuter är det 12 ynka dagar kvar. fatta vad det är INGENTING. herregud, ibland får jag små insikter av det. i morse gick jag över isen och lyssnade på music for the masses.
Behind The Wheel. herrejävlagudmartin vilket verk.
sen så.. tänk ifall de spelar den låten. det bara snurrade i huvudet och jag kunde inte se vars jag gick.
jag kan inte fatta att snart är det depeche mode igen. jag förstår verkligen inte det. SNÄLLA jag behöver HJÄLP. let me see you STRIPPPTT

onsdag, januari 13

i heard a rumour, they travel far

13 januari. det är lite mer än två veckor kvar. skolan kallar. mamma tjatar. kylan svider. hungern jobbar. sover för lite. musik musik nätter långa. göra dreads. röker svälter fyser. röker svälter fryser.
underbar och älskad av alla. horribelt. jag står inte ut. vill inte leva så.
kan inte bli bra. går inte. vill inte. Martin Lee Gore. sen tänker jag på han. herregud om 17 dagar. herregud. kan inte tänka. vill inte leva.
det kommer vara sista gången jag ser depeche mode. jag tror det. dom är gamla och vill bo hemma hos sina barn och fruar.
vad gör man utan Depeche Mode? vad? finns det något? vi kommer dö. efter Depeche vad finns det då? ingenting förutom ingenting.
please tell me now
i want to know
i have to hear it from your lips
say its not so


om du någongång lyssnat på Breathe. så tyckte du antingen att den var bra. antingen så tyckte du att den var vidrig. eller så antingen vet du precis hur mycket liv det finns i den. det finns inget "älskar den låten". det finns ingen mening. inga ljud. ingenting. det finns bara Martin Lee Gore.
och jag ska se honom om 17 dagar.

måndag, januari 4

the wall disc 2

jul. nyår. fittor.
vi har hunnit med saker men ändå inget riktigt fysiskt. jag hade gett upp under julen. jag fick inte lov att vara sjuk, det fanns ingen chans. det finns ingen chans nu heller.
min elvaåriga kusin är här. hon tittar mycket och avvaktar och är försiktig. hon är aldrig hungrig och kan tacka nej till mat. hon är elva, sa jag det? när jag var elva åt jag allt jag kom över, eller åtminstonde när jag ville ha och var hungrig.
IS THERE ANYBODY OUT THERE?
ja, jag lyssnar på The Wall. det är första gången jag hör den. jag har den i ta-material. jag kan hålla den i min hand i vilken sekund som helst. typ... nu. och nu har jag inte den i handen längre.
jag tycker om The Wall väldigt mycket.
nu äter vi massor och jag gödar min elva åriga kusin, försiktigt. eller i alla fall visar henne att det är okej att äta och att vara hungrig.

"är du hungrig?" frågar jag
"n-näe.."
"NÄHÄÄÄ ÄR DU INTE!! DET ÄR JAAAGH, JÄÄÄÄTTEEHONGRIIIGH!!" svarar jag då och ställer fram massa mackor.

ååh.. nu är The Wall väldigt väldigt omtyckt av mig. detta första intryck är det som spelar roll hur man lyssnar i framtiden. det känns bra för mig. run like hell

söndag, januari 3

ett förflutet år 2009


JANUARI
jag var fet och ful men fick viljan ändå att bli frisk. kirnatt med elin, stina och ale, ministry. jag var också väldigt kär i en pojke. rökte prince. Touring the angel.
"Svampbob var med i simpsons i morse!"






FEBRUARI


öl. sisterhood och sisters of mercy. spelade lovesong i skolan. annanas med grädde och fick synthryck när jag såg G som i Gemenskap och rakade sidecut och färgade svart. (hände efter den här bilden)









MARS
DAF. blev utkastad ifrån min gamla skola av polisen pgr av en jävulusiskt full jag. men fick ändå åka på arvika.











APRIL
blev tagen för snattning = åka polisbil och en månad utegångsförbud. mando diao konsert. SOUNDS OF THE UNIVERSE SLÄPPTES! jag får mening för depeche modes songwriter.









MAJ
förstod att jag aldrig kommer bli frisk. förstod att jag var rökare. förstod att jag hatade det mesta. söp med kusin. flyttade till solle i en vecka. depeche mode blev större än jag trodde dom skulle bli.





JUNI
blev 15. wild mood swings och some great reward. martin lee gore är något stort i min värld. tunisien. vi blev blodsystrar i ett mörkt rum med in chains. försöker inse att snart är det Arvika och depeche mode men det gick inte bra.








JULI
Arvikafestivalen och arvikafestivalen slut. grät hela juli. levde i en bubbla och lyssnade på musik nätterna långa. var väldigt sjuk. depeche mode depeche mode depeche mode.




AUGUSTI
dreads och DEPECHE MODE KOMMER TILLBAKA TILL SVERIGE! grät lite till. skolstart.

















SEPTEMBER
jag upptäcker sminket. the world we live in and live in hamburg. blev kallad till skolsyster för viktkoll. horribelt.
















OKTOBER
jag tror det var då vi söp och stellas far bar hem oss. sushi. frankrike. pink floyd blev ett liv, filmen the wall. sisters of mercy. jag saknade vintern och the cure lite.














NOVEMBER
det blev kallt och mörkt. sjuk, fys och psyk. kiss me kiss me kiss me. träffade syster för första gången på tre år. hemsk månad.

















DECEMBER
tom i magen veckorna. 42kg. the cure och sisters of mercy. ännu hemskare månad. bråk och ångest. hatar allt. och snart snart är det depeche mode igen.

torsdag, december 24

martin wishes you everyone a very good x-mas!



trillade av stolen när jag såg denna video.

torsdag, december 17

hold me up so high



I'd love to touch the sky tonight
I'd love to touch the sky
So take me in your arms
And lift me like a child
And hold me up so high
And never let me go

Take me
Take me in your arms tonight

i try swimming the same deep water as you

i will kiss you i will kiss you i will kiss you
forever on nights like this i will kiss you i will
kiss you and we shall be together

disintegration

i ett vintertäckt snöland går jag med en cigarett mellan pekfingret och långfingret och jag hör endast bara, bara robert smiths röst som ljud.
i'm so glad you came
i'm so glad you remembered
the walking through walls in the heart of December

det blev en curevinter i alla fall. en mörk, hård och fastande curevinter. jag äter inget. bara dricker. allting rinner. jag kissar te hela dagarna. klockan är 02.45 prick och jag lyssnar på mera cure.
the cure är mitt liv. the cure är the cure som för inget annat. fascination street. herregud. min kropp är som en dödes kropp men alla ljuden läker allt. nejnej jag skär inte i min hud, den jävla ångesten är det jag talar om.

idag, eller igår torsdag var det julavslutning i skolan. jag vill berätta att jag älskar stella.
alexis.
dramagruppen + gabriel.
9a.
maXXX.
cigaretter.
knöös.
emma rosengren. j'adore la femme!
akibakismaki adopterad ifrån skansen.
sen inget mer. kanske lite sympati för min mor för hon gav mig roser.

sen älskar jag ett mörkt rum.
the cure.
tårar. det låter hemskt och säga så. men jag älskar tårar därför att just när man gråter sådär plötsligt och djupt över musiken, det är då som man är som finast. och ärligast.

måndag, december 7

ett roligt inlägg

idag på franskan kom det en tuff kille i åttan in till oss och var jättejättetuff med en Mando Diao-tröja på sig och sa:
killen: Ey hur lång tid tar det för er att sminka er på morgonen? (sådär jättecool röst med en jättecool attityd som sa att han ville vara tuff inför sina kompisar)
alexis: Hur lång tid tar det för dig att sätta på dig din Mongo Dildo-tröja?
jag och stella maskdansade länge länge och tillslut gick killen jätte snopet iväg. då skrattade vi mera.
ha-ha till fula åttor. jag hatar er :)

torsdag, december 3

faith and devotion

det är natt och klockan är 2 prick.
jag tittar på människor. fast det är inte ens människor. de är utomjordingar, precis som Dileva.
jag bara gråter. detta är skälet till varför jag finns. på riktigt.
dave gahan. finns inget mer och säga. bara Dave.

isthere something todo


i'd put your pretty dress on

tisdag, december 1

-

1 dec.

måndag, november 30

Amon Goeth

FITTTTTTTTTTTTTAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAFITTAFITTAFITTAFITAAHAAAAFITAAAAA
FITTOR PÅ EN FIN LITEN FITTA I EN FIN LITEN FITTAAAAA!
fittafittafitta fitha fitha. SJUNG MED MIG!
nej men detta suger. inte visste jag att bögar behövde kådis. HÖRREDU HÅLL KÄFTEN VA.
ibland är man rädd för allting. vad händer med oss? ibland är man livets mening och bara älskar.
i mitt liv finns det en passion. one sound one single sound. kan inte, jag kan INTE lyssna på pink floyd mer. jag KAN inte. inte för att jag inte vill utan därför att när jag, mira, lyssnar på pink floyd börjar jag gråta. KAN INTE. ÅH SÄR. jag kan inte lyssna på någonting. det går ju inte.
ingenting går. svält svälta att svälta. nej det går inte. dock så är jag fortfarande underviktig så det är ett bra. ETT.
kan ni räkna till ett eller kommer mannen ta er? stirra ut er med sina svarta förmultade ögonhålor. mannen med den vita hatten. fast att hattens färg inte spelar så stor roll i dagens samhälle.
är det krigets fel som Amon Goeth massmördade hundratals judar? ÄR DET VERKLIGEN DET ELLER ÄR DET SAMHÄLLETS FEEEEEEEHHEEEHHHHHEEEL?

torsdag, november 26

was that the jupiter show?

...but however hard i want i know deep down inside, i'll never really get more hope or anymore time
I WANT THE SKY TO FALL IN
I WANT LIGHTING AND THUNDER
I WANT BLOOD INSTEAD OF RAIN I WANT THE WORLD TO MAKE ME WONDER
I WANT TO WALK ON WATER
TAKE A TRIP TO THE MOON
GIVE ME ALL THIS AND GIVE ME IT SOON
MORE DRINK MORE DREAMS MORE DRUGS
MORE LUST MORE LIES MORE LOVE


kan eller inte. robert kan. det handlar om känslan.


smink. ljuden, orden, musiken i helhet. soulsisters. sömnlösa nätter i ett hjärta. sen kan allt annat försvinna

onsdag, november 25

onsdag, november 18

bok

alldeles nyss. jag ville smälta in i den blåa vardagsrums mattan. jag grät utan egentlig anledning.
skakar. det blåser igenom mig som får mig att rysa. frysa kan jag inte längre för feberns skull.
jag gick på toa för att... för att göra något! jag spolade och såg min spegelbild i spegeln. jag såg hur mina läppar skrumpnade och blev torra som papper. grät. tittade på mig själv. fel.
jag kommer aldrig att bli normal. eller normal är väl ingen men jag menar att kunna leva normalt. det är ditt jävla fel mira!