Jag kan inget annat göra än att lägga handen på hjärtat och svära en lång ed om att jag aldrig ska älska någon annan man i hela mitt liv.

Driving me backwards

Ja, jag vet. Och ja, jag vet det med. Och jag vet om alkohol. Och jag vet mycket om mig själv. Och jag vet också vad som är bra och vad som är dåligt.
Jag önskar. Jag önskar att jag kunde få kontakt. Jag önskar att jag kunde få veta om det är bara jag eller om alla andra också känner lika mycket som mig. Jag fattar jag fattar jag fattar, men ändå så vill jag sluta känna. Jag vill sluta känna så mycket. Det blir tillslut svart och vitt. Dig som jag inte älskar, älskar, älskar bryr jag mig inte om. Så jag måste älska för annars bryr jag mig inte. Jag vill älska så mycket som jag gör men det behövs ett mellanting ibland. Någon som man inte älskar, älskar, älskar och inte hatar, hatar, hatar utan någon som är neutral. Jag tycker om mycket, men jag varken älskar eller hatar. Jag älskar älskar älskar så många och jag hatar hatar hatar så många och jag vill bara tycka om alla i ett mellanting så jag slipper vara så jävla dum och elak mot människor som jag inte alls har en mening att göra illa. 

JAG SPELAR VANLIG.
Jag vill spela vanlig men jag kan inte. Det går inte att spela vanlig. Det går inte att leka med i leken och vara en roll som är helt normal. Och jag ser på alla människor hur de spelar vanlig så lätt och jag ser också hur alla de originella människorna vill alla väl och jag ser hur deras handlingar enbart är för att vara snäll. Omtänksam och stödjande. Jag ser hur de alla vill vara bra människor och hur alla vill så mycket och har så höga drömmar om människorna och ja, det gör mig glad. Det som är mitt egna problem är väl att jag inte kan se hur folk ser på mig. Jag ser intimitet och kärlek men jag ser inte mig själv i något sådant. Jag ser inte för att det är min uppgift att se alla andras kärlek.

Varje människa vill så gott och jag mår så bra av att se det. Men jag, jag kan bara se, jag kan inte vara och jag kan inte göra. Jag vill göra gott för alla, jag vill att ALLA ska må bra men det enda jag gör är att den jävla facking skit ångesten dyker upp när jag som minst anar det och förstör. Bara förstör.
Ibland förstår jag påriktigt varför jag fick den jävla diagnosen. Jag förstår varför och jag tycker mig se en förbättring i mig själv men sen, när jag äntligen har fått bukt med saken och jag börjar må bra och det har gått dagar och ibland veckor sedan den senaste ångestvågen flög över mig. SÅ PANG BOM KRASCH ut i rymden dö en död och SPLATT PLATT ner i marken igen BANG BOM och skit, skit skit skit Mira skit skit skit och fack och jag kan åma mig och gråta och skrika inombords och kräla över rysningarna som sprider sig runt hela kroppen och in i alla reflexer och jag kan säga NEJ och jag kan säga JA HJÄLP MIG men jag gråter ändå jag bara gråter ändå. JAG VILL HJÄLPA DIG INTE MIG.

Jag försöker att hjälpa och det går bra när jag är i kontroll men sen med en liten droppe för mycket alkohol eller en blick eller ett tal eller en kram och så fuckar jag upp det som om det vore min grej. 

Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag ska aldrig mera ta en drog. Om du vill uppnå något sant och evigt så ta din pipa ur din mun. Ta bort flaskan ifrån din hand och lägg inte ett piller på min tunga. Jag vill inte. Jag vill inte mer jag vill ingenting. Jag har fått nog. Jag orkar inte jag måste ha hjälp. Lägg in mig på psyket igen åh snälla snälla gör det snälla snälla.
Men vad är en känsla i rymden?

VI VILL HA FRED FRED FRED - PÅ VÅR JORD

Jag är kär. Men jag vet inte i vad och i vem. Men kär, det är jag. Jättekär och det är inte i livet. Jag undrar i vad och i vem.
Ser människor. Som pekar och har sig, förmedlar känslor. Jag undrar vad de plågas av. Jag vill hjälpa dem men jag vet ännu inte hur.

Jag är inte kär i Janis, hon är bara min idol.

Jag hoppas att du inte går och tror -
att jorden är den enda värld som en mänska bebor -
du vet ju ändå det att rymden är så fruktansvärt stor -
men det är fred, fred, fred - i universum

Sväva lätt såsom en trana

Pratade med någon om att vi alla är bara ett stort medvetande, klev av bussen och kramade ett träd och kände trädets kraft, mest för att jag läser en bok om en shaman som kunde koppla sig själv med trädets energi. "No, no companjö, tänk inte bara gör!" Tänk inte bara gör, nja jag pratar för mycket och alldeles för lite. Alkohol och ord suger kuk fitta hatar båda delarna men jag känner att jag borde tala fast jag inte kan för jag är osäker för det mesta.
Skall hitta Stella i en skog men tänk om vi inte hittar varandra, eller att man stöter på den där kvinnan med hål i magen och försvinner in magen som in i ett svart hål. Vet inte. Något universellt är det runt oss alla. Jag börjar faktiskt undra ifall vi kommer dö i år, pågrund av indianernas kalender. Jag undrar verkligen på det medans jag ser att vårt medvetande är jävligt vackert.

no one flies around the sun

Människor jag vill vara:
Jag

Saker jag inte vill ska hända i mitt liv:
Det där.
Att vi sugs in i ett svart hål.
Allting blir svart helt plötsligt.
Solen dör.
Alla blir mig.

when you're born a lover you're born to suffer like all soul sisters and soul brothers

Blommor
Omvandlar ljus till liv. Blommor omvandlar ljus till liv. Wow.

inget som syns men något som känns skönt

alla som vill kan få ha den, den är inte min men öppna dig helt så den kommer in

Grace och Janis

Kan inte bli så mycket coolare än det här.

One man of peace dies and a hundred wars begin.

Jahapp nu var jag här igen, i mitt rum i norrlands skogen. Lyssnandes på någons gamla kasettband som just nu är Van Morrison för att modern lyssnade på honom när jag låg i mage (skulle bara kolla ifall jag "kände igen")
Ingenting att göra, att se, bara ständigt vakandes över någon oväntad jättespindel som ska krypa fram eller någon trevlig människa som ska uppenbara sig för mig.
Att inte röka och läsa Classic Motor är jag trött på att göra. Leta efter en uppenbarelse i mitt tomma rum i detta spöklika hus med många rum och dörrar, som en labyrint är det här med någonting att finna i varje rum. Ungefär som livet ha-ha-ha.
Göra te och skriva långa utredningar om livet. Melankoli kalls det till min förvåning.

ACT NATURALLY DIZZY MISS LIZZY, I'M LOOKING THROUGH YOU

Söker stimulans. I pianot, i gitarren, i teatern, i skrivandet, i målandet.

Stimulans finner jag ingenstans och då illa jag mår och vill helst ligga på en bår. Söka kontakt med någon intakt och finna en passande symmetri med våra lustar på jakt. Oack ack ack kaa. Har så jävla mycket Beatles låtar på min lista att jag inte vet om jag ska gråta eller twista. He- he- he för det olyckliga skämtet.
Jag tycker om dig, du har sympati innuti och älskvärd for infinity. Across the universe kanske du finner en Galax.

I DONT KNOW WHY NOBODY TOLD YOU

Skita i allt vad ett band kallas och bli pianist på en jazzbar i Amerikas sydstat istället.
Hon grät när jag spelade för henne. Jag vet inte själv om jag ska skratta eller gråta.

Fascinationen av människan, jag ligger i vassen och spanar för att redovisa för viasat nature om teveprogrammet om människans relationer.

Jag tror jag tycker om slagsmål. Oj oj oj, tryck på en knapp och så SHANTIIIIIII i en vindpust av vackra färger och allting är jättebra sen föralltid. Inte slagsmål. Inte knuffa in i väggar, vakna upp tro att man har förlorat ett revben. Inte normalt beteende. SNÄLLA VAD. Jag tror jag tycker om slagsmål. Ack oh ack kära vän. Hahahahahah. Gråta i någon vuxens famn. Wow tror vi behöver vård, eller bli hypnotiserad av någon freudiansk psykolog, hm det vore något faktiskt. Utmana ödet, lägga fram det på bordet så man kan se vägen och inte gå stigar runt.

Inte som andra döttrar, curlylife och flickor som tycker om män för deras snoppar och deras varma hud. Jag tror jag tycker om slagsmål. Jag befinner mig just nu i någon slags dimma av smärta, yrhet, bakisångest och hunger. Why is it something so good just cant function no more? Men we are not changing our ways, taking different roads. Vi går ju samma väg, hand i hand. Well whatever nevermind är det citera-låtar-dagen idag??? Nej jag uppskattar min mor. Det gör jag. Jag är tacksam för hon finns. Tack mor för att du finns. Jag tänker inte vara mesig och säga att jag älskar dig, aldrig i livet. Då dör jag hellre, men med lite alkohol och ett slagsmål senare och en jävla massa vatten som forsat ur ögona så kanske då, men bara en sådan med en hostning så det inte ens låter som själva uttalandet.
Ibland så fascineras jag över precis -allt- på denna jord.

JANIS KAN

And I'd figured
I'll tell you, when you go lonely, an' I figure everybody does, right ?
Because as a matter of fact everybody does.
I figure if you're a woman
Man if you're really a woman
You already know what you need, man.
You already know what you're looking for,
Man, i found out out at fourteen years old
And I been lookin' for it every since, too, man.

But, if you happen to be a young cat,
You know like about seventeen years old, just about
If you happen to be a young cat and you ain't figured it out yet,
I'll tell you what you need, baby,
When you got those strange thoughts in your head
You got those strange little weirdenesses happening to you, you don't know what they are
I'll tell ya what you need —

You need a sweet lovin' mama, babe,
Honey, sweet talkin' mama, babe.
You need a sweet lovin' mama, babe.
Honey, sweet talkin' mama, babe.

You need someone to listen to you,
Someone to want you,
Someone to hold you
Someone to need you
Someone to use you
Someone to want you
Someone to need you
Someone to hold you
Someone to want you
Someone to hold you

Beatles har fattat grejen

Jag drömmer och drömmer att jag snart inte vet vad som är dröm eller vakentillstånd.

Jag drömmer att jag drömmer att jag återupplever saker om och om igen. Sedan vaknar jag och upplever det jag just upplevde i drömmen, som jag i drömmen drömde om att jag skulle uppleva.
Det blir ett långt rep med drömmar om vad som är verkligt och inte. Och det finns en drömvärld och jag drömmer om platser och hus och ställen och varelser som jag drömt om förut men i olika situationer, som en helt vanlig vaken dag med nya händelser.
Sedan försöker jag tyda drömmarna men de säger olika och varannan dröm är ett gott tecken och varannan dröm är ett dåligt. Kan man verkligen skifta så mycket eller säger boken + människor fel? Måste ringa shamanen.

Det är tydligen dåligt att drömma om rymden.

(Vill till Indien)

Drömmar, rymd: "Du behöver kanske mera utrymme i livet. Om du var ensam i rymden betyder det kanske att du känner dig övergiven för tillfället eller att du har förlorat din inriktning i livet."

Happ. Okej. Vackert. Och jag drömde om att mitt barn skulle födas igen, fast det var inte jag som födde utan någon annan. Födelse betyder förändring, maskerade förvandlingar. Det är vackert påriktigt däremot. Hm. Vad är förändringen, kanske om den förlorade inriktningen eller att mitt utrymme kommer komma snart. Vet inte. Drömmar, ack. Drömmer om att jag tappar verklighetsuppfattningen och förlorar allt jag tror på. Nästan varje natt. Fasiken.

ATT VAKNA UPP

WOW.

Det är det enda jag kan säga, wow. Wow över hur jag fungerar och hur alla människor fungerar. Är rättså nära nu, på spåret jättemycket och jag närmar mig finna den ultimata känslan av att veta precis vem man är, sådär mycket att det är lugnande och inte tråkigt. Men så kommer sånna saker som att vakna upp naken och ba wtf. HAHAHAHAHA. jag skrattar för det mesta, åt mig själv, åt alkohol, åt livet, åt män, åt oss, mycket om oss. Men så är det ju alltid, alltid oss, alltid vi ska alltid göra saker och vara lite mera, alltid alltid alltid. Bara skrattar, mest för att det är skönare att inbilla sig att det är kul när ångesten kommer krypandes, för vadå? För allt och inget. Livet. Ja, livet. Jag hatar och älskar det. Trött på att leva, rädd för att dö. Ja, precis så. Wow säger jag bara. Hahaha wow.

Jag behöver lite Shanti i livet.

säg mig

And no-one sings me lullabies and no-one makes me close my eyes, so I throw the windows wide and call to you across the sky.

 

Jag älskar Pink Floyd

Efter fredagens kalabalik blandat med eufori och hysteria (och former och färger i skallen) så lyckades jag ta mig hem, till min säng. Och jag gick direkt in i mitt rum, la mig ner på sängen, satte på Echoes och kände en sådan harmoni som aldrig förr. Ja, som aldrig förr. En oförklarlig harmoni. Frid, ja frid. Sedan lyssnade jag på kon och föll sakta in i en djup sömn.

Jag undrar jag

Jag tror jag väntar på någonting, just nu väntar jag på någonting. Någonting som ska hända möjligtvis eller något som ska komma. Just i denna sekund är min hjärna inställd på att jag ska vänta ut väntandet. Tills bättre dagar? Vet inte ens varför jag har kommit in i en deprission, går säkert långt tillbaka eller så är det bara rakt framför ögonen på mig. Jag undrar jag.
Förstår varför Leo satt hemma hela dagarna och spelade bas när han var deprimerad. Det är ungefär det som gör att tiden går, när man väntar så mycket. Så jag sätter mig ner, innan morgoncigaretten tillochmed, och spelar. Ungefär som Ferdinand under sitt korkträd, och där satt han. Han måste filosoferat en jäkla massa.
Funderar.
På det mesta. Vad man ska dra lärdom av. Sådana saker som man alltid kommer framtill under en substans eller saker som alltid kommer upp i ens hjärna. Måste vara saker som man har ouppklarat med sig själv. Men måste man behöva klara upp dom då? Kan man inte bara acceptera och gå vidare. Typ som rymden, acceptera att den är enorm och vi är som en atom i jämförelse med de flesta varelserna där ute. Kan man inte, acceptera det och gå vidare. Nej varför kan vissa människor inte gå vidare med sina ouppklarade saker, är dom speciellt naiva, okonstruktiva eller bara allmänt envisa? Önskar att det fanns ett jäkligt bra svar på den frågan eftersom de tär ganska mycket på en att alltid behöva måsta älta saker.

blue

NuuuUUuuu. VILL JAG SPY ÖVER DIN DY, se in i dina ögon och ut ifrån din vy. vilken del av mig får plats i ditt liv utan ett stort monsterkliv? Skall jag sträva efter att gräva i din bil och köra i din fil? Eller dra på färd i min egen värld, bara gå din väg! Kan jag känna utan att ränna, nedför utför bortför. Hejdå min vän jag vill inte vara i kläm. Du är förmycket jag för denna dag. För alla dar vi ses, jag fes, vilken tes? Jag känner mig aldrig som en mes, förens nu! nu (nu nu) är du (du du), alldeles förmycket jag för en som mig, lämna mig ett tag men säg aldrig nej.
hejdå du fina, du var aldrig en pina. hejdå du vackra, allt utan mig kan du tackla. hejdå din djävul, dansa sa han! nej det har du aldrig vart, inte ens i vår kvart.
även om jag så ville kunde jag inte styra över din kille, han med sitt trevliga hem så där kom jag i kläm igen. Jäklar vad svårt att inte hamna i bråk, om vem som ska va ball och om vem som ska va tråk. Vem lever bäst med flest utan att bli hatad som mest? Livet är en fest. Ibland kan jag tro att jag aldrig kommer få ro, ska man då bo över en bro på ett galet zoo? Eller vad ska man göra när livet sviker, skriker och viker. Kanske sätta oss ned och fixa det som är på sned. Med?
Man måste vara säker på sin sak, och inte flippa nåt jävla hak. Hatar denna dikt blev en jävla bikt.