Pratade med någon om att vi alla är bara ett stort medvetande, klev av bussen och kramade ett träd och kände trädets kraft, mest för att jag läser en bok om en shaman som kunde koppla sig själv med trädets energi. "No, no companjö, tänk inte bara gör!" Tänk inte bara gör, nja jag pratar för mycket och alldeles för lite. Alkohol och ord suger kuk fitta hatar båda delarna men jag känner att jag borde tala fast jag inte kan för jag är osäker för det mesta.
Skall hitta Stella i en skog men tänk om vi inte hittar varandra, eller att man stöter på den där kvinnan med hål i magen och försvinner in magen som in i ett svart hål. Vet inte. Något universellt är det runt oss alla. Jag börjar faktiskt undra ifall vi kommer dö i år, pågrund av indianernas kalender. Jag undrar verkligen på det medans jag ser att vårt medvetande är jävligt vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord