And no-one sings me lullabies and no-one makes me close my eyes, so I throw the windows wide and call to you across the sky.

 

Jag älskar Pink Floyd

Efter fredagens kalabalik blandat med eufori och hysteria (och former och färger i skallen) så lyckades jag ta mig hem, till min säng. Och jag gick direkt in i mitt rum, la mig ner på sängen, satte på Echoes och kände en sådan harmoni som aldrig förr. Ja, som aldrig förr. En oförklarlig harmoni. Frid, ja frid. Sedan lyssnade jag på kon och föll sakta in i en djup sömn.