efter festivalsommaren.

Jag har varit borta så länge att allt jag ser är psykadeliska former och allt jag hör är Set the Controls for the Heart of the Sun.
Och jag gick in på stellas blogg och dog av skratt. VEM FAN ÄR BENGT OCH VAD GÖR HAN I MITT HUVUD!?!?!?!

Taxi to heaven, jag kan bara säga

Hur mycket man ibland hatar nån av ren ilska och hoppas att personen dör så fort som möjligt. Så håller man ändå kvar, man står ut trots att hatet finns där hela tiden. Men man är kvar, med allt och varför? Det finns en anledning. Min anledning är Stella och Alexis. Hur mycket jag än vill dö och tro mig jag vill. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hantera mitt liv på. Att vara död.






För att dämpa min ångest, som är så stor som allt vatten som finns på klotet och mina fittiga jäkla piller som jag har fått för att den ska dämpas funkar som ett plåster på en blöt hy, så röker jag. Och jag ska röka tills den ger sig. Om den någonsin kommer göra det.

Jag har inte gråtit såhär mycket på väldigt länge

Kurt Cobains självmordsbrev.


To Boddah (Kurt's imaginary childhood friend.)


Speaking from the tongue of an experienced simpleton who obviously would rather be an emasculated, infantile complain-ee. This note should be pretty easy to understand.


All the warnings from the punk rock 101 courses over the years, since my first introduction to the, shall we say, ethics involved with independence and the embracement of your community has proven to be very true. I haven't felt the excitement of listening to as well as creating music along with reading and writing for too many years now. I feel guilty beyond words about these things.


For example when we're back stage and the lights go out and the manic roar of the crowds begins., it doesn't affect me the way in which it did for Freddie Mercury, who seemed to love, relish in the love and adoration from the crowd which is something I totally admire and envy. The fact is, I can't fool you, any one of you. It simply isn't fair to you or me. The worst crime I can think of would be to rip people off by faking it and pretending as if I'm having 100% fun. Sometimes I feel as if I should have a punch-in time clock before I walk out on stage. I've tried everything within my power to appreciate it (and I do, God, believe me I do, but it's not enough). I appreciate the fact that I and we have affected and entertained a lot of people. It must be one of those narcissists who only appreciate things when they're gone.


I'm too sensitive. I need to be slightly numb in order to regain the enthusiasms I once had as a child.


On our last 3 tours, I've had a much better appreciation for all the people I've known personally, and as fans of our music, but I still can't get over the frustration, the guilt and empathy I have for everyone. There's good in all of us and I think I simply love people too much, so much that it makes me feel too fucking sad. The sad little, sensitive, unappreciative, Pisces, Jesus man. Why don't you just enjoy it? I don't know!


I have a goddess of a wife who sweats ambition and empathy and a daughter who reminds me too much of what i used to be, full of love and joy, kissing every person she meets because everyone is good and will do her no harm. And that terrifies me to the point to where I can barely function. I can't stand the thought of Frances becoming the miserable, self-destructive, death rocker that I've become.


I have it good, very good, and I'm grateful, but since the age of seven,(då skilde hans föräldrar sig) I've become hateful towards all humans in general. Only because it seems so easy for people to get along that have empathy. Only because I love and feel sorry for people too much I guess.


Thank you all from the pit of my burning, nauseous stomach for your letters and concern during the past years. I'm too much of an erratic, moody baby! I don't have the passion anymore, and so remember, it's better to burn out than to fade away.


Peace, love, empathy. Kurt Cobain


Frances and Courtney, I'll be at your alter.
Please keep going Courtney, for Frances. For her life, which will be so much happier without me. I LOVE YOU, I LOVE YOU!

BEYOND RETRO

jag vill på en dödskonsert........

När mor väntar in att Metallica ska spela Nothing else matters och varje gång ett mjukt gitarrintro börjar hon babbla om att "nuuuuu, nuuuu kommer det!"... men så nej en annan låt. Det är så fint egentligen. Tänk dig själv, när du står på en konsert och så kommer ett impro intro och man väntar, och väntar, och spänner hela kroppen. och sen.. sen. sen kommer EN HELT ANNNAN LÅT SOM ÄR MYCKET BÄTTRE SOM MAN ÄR MYCKET MER OFÖRBERÄDD PÅ OCH MAN SPÄNNER KROPPEN SÅ MYCKET ATT DET KOMMER ALL SORTS VÄTSKA SOM KAN KOMMA UR EN OCH MAN BLUNDAR OCH KAN INTE ANDAS OCH MAN BARA LER OCH GRÅTER OCH KISSAR PÅ SIG OCH ÄLSKAR LIVET SÅ JÄVLA MYCKET ÅÅÅHHH

the more i look, the more i see, the more i feel

"en man kliver ut på scenen. en svart gestalt. ett svart liv. en ängel. en ängel med svarta vingar".

finns fortfarande något fint man kan få ut av att sitta vid datorn

paranojja.
listar upp böcker jag vill läsa.

(listan:
Hitler "meine kampf"
Lord "a night to remember"
King "eldfödd"
Spungen "inte som andra döttrar")

Ja. Godnatt.

Nåt mentalt. Nåt sjukt. Ett sammanträffande, eller bara en dröm.

no words could explain, no actions determine

THEY LIVE FOR YOUR BEAUTY

AND PAY FOR THEIR VICES

LOVE WILL BE THE DEATH OF MY LONELY SOUL BROTHERS.
BUT THEIR SPIRIT SHALL LIVE ON IN THE HEARTS OF ALL LOVERS.

läser the shining med knuten i magen, går på matteskola,
är ledsen för att folk förändras konstigt och obra,
är väldigt billig med cigaretter, överlever på iste,
har nästan slutat ätit en av mina mediciner och jag kan äntligen känna riktiga känslor igen, på ett halvår.

Jag har ingen rubrik. Det går inte.

Efter att jag hade suttit med stella i ett garage och pratat om livsförändringar och kärlek till människor. Gick jag till bussen. Satte på Insight eftersom att Ultra har varit idag. Och jag bara såg allting.
Jag kom på att alla, ALLAA människor har olika liv, så fruktansvärt olika liv. Det är så sjukt på hur många olika liv det finns i världen. Man brukar ju räkna ut hur många MÄNNISKOR som bor i en stad eller i hela världen men aldrig hur många LIV det finns.
Varför finns bussar? För folks bekvämlighet. Varför byggs det om? För folks bekvämlighet. Varför finns skor, kläder, accesoarer? Förfolksbekvämlighet!!
Allting som finns på denna jord är för att hjälpa andra och för att göra deras varddag lättare. För tänk vad alla liv i denna värld har varit med om.. det går ju inte. Man kan inte.
Hur jag i hela mitt liv bara tagit alla saker för givet. Tagit förgivet att jag bokas varrannat år hos tandläkaren, för just min bekvämlighet. min bekvämlighet. Att det finns mat på affären, att folk är olagliga och köper ut eller säljer saker till mig för min jäkla bekvämlighet. Det finns mejerier som tar bort det som finns i mjölkprodukter som gör en laktosintollerant som jag, illa i magen.
Gud. jag har fått en livsuppenbarelse.

Och det finaste av allt under den där lilla busstiden på ca tio minuter, spelades Insight för mig. Den spelades för mig. Depeche Mode, Martin har gjort den för min bekvämlighet. För att folk ska lyssna och tycka om. Hur kan jag bekymmra mig om jag någonsin kommer bli frisk i hjärnan när det finns folk som går igenom ett helt liv med att rädda andra människor.
Åh herregud.

"Great party isn't it?"

Jag såg the shining igår. Och de flesta vet inte vilken scen det här är, också är det min favoritscen. Men i en cuttad version av filmen så visas inte denna scen och scenen när wendy kommer in i the gold room och ser skelett med kläder och spindelväv överallt.



mja. vissa har sin nördighet i harrypotter och sagan om ringen. jag har min nördighet i stephen king.

men berlin, din mur har fläckats utav blod

har långklänning, pannband och lyssnar på lustans lakejer.
alla som gillar reeperbahn bör lyssna.

en främlings ögon



en kyss för varje tår


fantastisk musiksjäl. så stolt över mig själv.

för att jag!

är så jäkla bakis!

fuck you for fucking me when i was seveteen, sa makthaverskan

hej. jag är skjutton, och kan inte stava till skjutton. stjutton. tjuttion.

with a heart of gold, to have and to hold

att förklara skillnaden mellan depeche mode och den andra musiken.
varje gång jag inser. och varje gång depeche mode spelas för mig.
men hur kan de spelas, hur? de kan inte spelas, de finns inte de finns inte han finns inte hur kan han finnas det går inte det blir stopp i min hjärna det går inte hjälp mig att förstå. han finns inte.
hur kan han finnas.

och hur mycket ska man upprepa sin fruktansvärda och ofattbara kärlek till den man som betyder mer för mig än min familj. och hur ska jag kunna förklara ut min kärlek till mr Gore i min fula blogg.

lappar och skrifter. överallt. och jag älskar bara dig.

sixteen candles burning in her mind

Whatever words i say, i will always love you.

Förutom en misslyckad planering för en lyckad födelsedag i ett normalt sammanhang så gör jag allt för att på något sätt, att någonting iallafall ska bli lyckat.
Att jag har 55 minuter kvar i mitt sextonåriga liv. Girl of sixteen, whole life ahead of her. slashed her wrists, bored with life. Didn't succeed, thank the Lord for small mercies.

Och vad ska jag lyssna på klockan 00.00?
40 minuter kvar. Skiftar att lyssna på All cats are grey och Blasphemous rumours. Nog världens konstigaste låtfixering jag har fått.
Här är jag när jag är sexton:

Jag får nog nöja mig med det. För det finns nog inte så mycket mer att göra. Jag skulle nog kunna säga att min dödslängtan är större än den någonsin har varit på väldigt länge.

Well. In case you didn't feel like showing up.

in case all cats are grey, marie antoinette

I en värld full av livfyllda ögonblick. Trots det en livlös tillvaro i ett fruktansvärt liv. Jag hade trott att jag kunde bli bättre. Äntligen få slippa diagnoserna Posttraumatiskt stress- och Ångestsyndrom. När man ser en tillvaro som man vet att man skulle bli friskare i, men så vänder det inte. Det vänder inte. Varför vänder det inte? Varför är mitt liv så himla svårt att vända? Jag vill bli vänd, så mycket vänd som man kan bli, men varför vänder det inte?
Vänd mig. Snälla, låt mig slippa detta.

youre the one for me fattie (alexis arg)

vi bor ensamma i midsommarkransen. kedjeröker, spelar gitarr och gör musik. en lördagkväll som denna.
lyssnar mest på rolling stones och spelar mest bas och vill mest älska mitt liv. trots olyckorna är livet mycket mycket fint. vi ses och hörs mina älskade läsare. jag tänker ofta på er.

jag längtar tills jag vågar lyssna på the wall igen

"Oh my God! What a fabulous room! Are all these your guitars?
[Film in background: "I'm sorry sir, I didn't mean to startle you!]
"This place is bigger than our apartment!
[Film: "Let me know when you're entering a room"
"Yes sir!"]
"erm, Can I get a drink of water?
[Film: "I was wondering about ..."]
"You want some, huh?"
[Film: "Yes"]
"Oh wow, look at this tub? Wanna take baaaath?"
[Film: "I'll have to find out from Mrs. Bancroft what time she wants to meet us, for her main ..."]
"What are you watching?"
[Film: "If you'll just let me know as soon as you can ... Mrs Bancroft" "Mrs Bancroft ..."]
"Hello?"
[Film: "I don't understand ..."]
"Are you feeling okay?..."