Det är sannerligen intressant att bo med någon så intimt som vi gör.
Vi uppnår mer och mer saker. Vi finner allting så naturligt och vi talas vid om allt.
Jag är trygg. Precis sådär som vi är. Vill ha trygghet men ändå surrealism.
Kommer överrens med nästan alla tavlor, köket är fortfarande ouppklarat.
Är samtidigt rädd för att inte ha något att talas om. Att vi uppnår punkten där vi är färdiga med varandra. Att vi inte behöver varandra längre. Jag vill inte uppnå den.
Vi sitter ofta rakt emot varandra och tittar bortom varandras ögonfärger och talar.
Lyssnar på vår kvart och music from the film more. Underliga scener spelas upp.
Jag kan ibland känna sorg över denna otroliga lycka. Som när man börjar svettas när man är för kall. Alldeles för lycklig.
Det får aldrig vara för mycket lycka, då går det snett.
Läsa upp sitt liv ur sin little black book with my poems inför den andre och sedan inte har något att säga. Jag känner dig för väl sister ray.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord