Jag skall sluta vara elak + moonlight + never let me down AGAIN + känslor

Även fast det är jättetöntigt så tycker jag verkligen om det och så får det vara. Även fast jag skäms ibland och tycker att jag borde begravas så vill jag helst ändå vara det som är och finns och klart att man vill vara sig själv och kunna leva ut det. Och vara stolt över det man gör och varför man finns och allting alla växter träd stenar men så ändå så finns det alltid en slags vacker men ändå tragisk liten känsla i hela sinnet och visst vill man dö men man älskar den för mycket för att någonsin släppa på alltet överhuvudtaget. Visst må allting ta slut någon gång och allting finna sin heliga frid i sitt underjordiska palats och jag längtar även tills den dagen eftersom jag kommer vara där och se med öppna ögon för första gången i mitt liv så kommer jag leva på riktigt. Men se där. Jag kanske inte trodde att jag kunde skriva eller tala men se där. Jag kan ju det egentligen. Jag kan ju känna egentligen. Jag kan ju leva egentligen och jag kan ju allt egentligen och visst är det vackert och visst mår man helt fantastiskt när man väl känner igen sitt riktiga jag igen men varför vågar man då aldrig acceptera saker så som det är?
Eller sakna sin bortträngda faster-moster-far-son som plötsligt lämnade existensen i sig och inte kroppsligt och fysiskt.
Eller varför då, när jag ändå undrar nu så mycket, väljer man att -inte-ringa-upp- eller att -inte-ringa-alls-
?
?
?

Jag drömde att månen gick under. Jag hade observerat månen ganska länge den "dagen" och tyckt att den var finare än vanligt. Sedan var månen så stor som den kanske var när dinusaurierna levde och plöstligt blev den grå som merkurius och gick sakta under. TILLS att den sprängdes och blåa månstenar ramlade ner över oss. Jag ville ha en men jag var uppe i en ställning och det var långt ner och jag har höjdskräck så jag försöker mig ner men drömmen slutar nog när jag bara livlöst hänger i ställningen, i hopp om min lilla blåa månsten. Ack.

Jag.

Det är bara jag och Bawie som vet att jag är där.

Sagan slut. Brittiska pojkar, det var bara en lek, eller hur?
Ibland ligger jag och tänker på hur enkelt det skulle vara att inte vara som man är och inte hade så mycket knäppgökar till vänner eller familj. Att man skulle vara en såndär.. såndär som gör sina jävla läxor och inte slänger mat i hela köket eller på sin far för att man är lite arg. Ha- ha- ha - ha --- ha.
Det var bara en lek, eller hur? 12 små pojkar nickar sorgset. 1 pojke bara gråter. Varför gråter du pöjk? undrar den amerikanska piloten. Mördare.. mördare.. Javisst. En dag ska jag bli stor, få kontakt ett banankontrakt. Kanske se på saker lite annorlunda men jag har hört att man brukar växa som mest när man är i den här åldern he. Ja det tror jag. Ja det känns som det. Det var inte bara en lek, det var även asfett och bäst men time flies by och jag känner mig urholkad utan kraft att kämpa, vilket gör mig själv väldigt ledsen. Som att ge upp något stort och heligt. Men.. får väl finna en frid i förändringen som nån sa.


Jaja, visst är det kul att vara sentimental och mystizk en tid men tillslut så tröttnar man på det också.

Lite bilder som min mobil gömt/lifvet

Lyssna på kär och vara Bowie.

I helgen har jag. Dött. Skrikigt, gråtit, utnyttjat folk, tappat mitt bankomatkort, gjort sönder min mobil, hatat, älskat, varit skit full och hamnat i fyllecell, gråtit, gråtit, gråtit. Hatat, hatat, hatat. Ibland så orkar jag inte vara kär. Love kills. Det är svårt för mig att vara kär. Det är svårt att det ska betyda så mycket. Jag vill vara själv men inte så ensam som stellur känner sig (förlåt). Men jag vill ju inte vara själv heller. Kan ju inte överleva på det där sättet som bara han och jag har diskuterat om. Bara för att jag är fullständigt överlycklig över att det är just han som är kär i mig, så tycker jag ändå att det är svårt!! Varför tror alla att det är så fel mellan oss? Klart att det är fel men det är bara för att vi båda har knäpp i hjärnan. Vill hellre ha ett sånthär förhållande än ett normalt, tråkigt och ickekomplicerat. Men, men, men! DÖ DÖ DÖ. Skäms ändå för att hamna i fyllecell. Fyllecell check??? Ja fyllecell check.