All in all, the journey takes you all the way

Har inofficiellt blivit skabbig. Lyssnar på close to the edge och längtar efter mat. Och någon som kan vända sida på vinylen åt mig.

I know your moves and your mind, and your mind, and your mind

Mira: Nåt som inte är jag men som kommer vara jag föralltid

Stella: Att blir vad man var hela tiden är som att varas

Mira: När man tror att man upplevt det värsta, så upplever man det bästa och blir nollställd igen.

Stella: Solen skapar en regnbåge bakom mina ögonlock.

Mira: Det bildar ett batik-görande när jag kollar med ett öga stängt.

Stella: Rör sig molnen framåt eller bakåt?

Mira: Jag vet ej, du finns ej.

Stella: Allt visar en film, men ibland glömmer jag att trycka på play. Livet pausas, medvetandet är på andra sidan skärmen.

Mira: Jag pratar och pratar och du säger att du inte hör. Men det vet jag att du gör.

I am not frightened of dying, any time will do, I dont mind. Why should I be frightened of dying? Theres no reason for it, you've gotta go sometime.

Jag känner julefrid utan några måsten när jag lyssnar på Dark side en decemberkväll med snö på marken.
Älskar nyfikenhetens nyheter och jag vill upptäcka livet på ett högre stadie än de förra.
Jag önskar inget annat än kunskap och överlevnadsförmåga i julklapp.

Cigaretter mot det icke produktiva. Jag skulle sätta ord på det om det bara fanns i min ordlista

Varför är allting så svårt när det egentligen kunde vara så lätt? När livet kunde vara så enkelt på det mest simpla grejerna. Ingen strävan mot framgång för det har man i sig. Analysera, analysera. Jag orkar inte. Det är för svårt. Men varför är det så svårt när det kunde vara så enkelt?

Around the south side so cold that we cried

"Kära flickor se inte på mig sååååå, ni måste förståååå, att det bara är min kostym som är gråååå"

Lyssnar på kvinnomusik och hatar samhället. (Inte pgr av kvinnomusiken utan bara i allmänhet-ungdoms-revolutionerande-tankar-sådär)

when I feel the warmth of your very soul, I forget I'm cold

AAAHHHAAHAHAA MARTIN SJUNGER STÄMSÅNG TILL MARTIN AAAHHAAAHAAAH JAG DÖR

I FEEL LIKE THIS

Gud kolla på mig, kolla på min kropp. Vafan hände egentligen övergången mellan 09 - 10? Är det riktiga händelser överhuvudtaget? Tur som fan att det finns bilder.

Människans utveckling. Jag har fått papper på hur jag är. Det är så sjukt att man kan skriva papper på hur man är.

Catch my soul, catch the very night

Och han kände igen mig. Squirran kände igen mig!
Och när Starship Trooper började, orkade ingen längre sitta på sina platser.
Och alla sprang fram till scenen.
Och jag sträckte ut min överkropp över scenkanten.
Och dom spelade så jääkla bra.
Fyfarao.
Och Squirran tittade på mig, kände igen mig!
Och det var helt sjukt.

MOOD FOR A DAY (innan Heart of the Sunrise)

JAG KAN ANDAS IGEN. JAG ÄR PÅ TOPP. JAG ÄR LYCKLIG JAG ÄR LYCKLIG FASTÄN DET ÄR DEN 9ONDE DECEMBER. JAG HAR LYCKATS TA MIG UR DEN FRUKTANSVÄRDA DEPRESSIONS-RITUALEN.

JAG SKA SE YES IDAG, JAG SKA SE YES IDAG!!!!!

JUST IDAG ÄR JAG STARK

HAHA TRODDE ALDRIG ATT JAG SKULLE SÖKA PÅ "ROD STEWART" PÅ YOUTUBE

Det verkar vara funk/disco-tema på VH1 och jag dansar och låtsats att jag ser ut som Frida i Abba.
Fast det är nog mest för att jag har skrattgråtit hela dagen. Gage är tillbaka ifrån de döda nu. Och är förbannat äcklig. Läs aldrig Jurtjyrkogården. Fyfarao

She wants another scene, she wants to be a human being

Att se en av -världens- vackraste kvinnor gråta.



Åh, Nico.

Inga klago-ord. Bara små berättelser om längtan.

Jag ska skriva ett brev till min mor och brevet skall döpas till Baby Im gonna leave you. Förövrigt har jag och Stella spelat på hammondorglar idag, helt casual.

Fire and water must have made you their daughter

Inget vidare men med en jävla massa inspiration.

Jag lyssnar på Free och Zeppelin. Verkligen. Möjligtvis kan det slinka in något annat band men annars är det strikt.
Lou Creed i Jurtjyrkogården (Ja han heter Lou Creed, ack Stephen King) har nu bestämt sig för att gräva ner Gage på micmacindianernas kyrkogård. Hm.

GTO's

Saknar miss Pamela och hennes galna berättelser.

Honey, what awfully good can it ever bring? Cause i cant find you with my love and i cant find you, oh anywhere

Jag undrar vad kärlek är, egentligen.
Jag skall ta reda på det. Hittills så kan jag säga att Janis är kärlek för mig.

Caravansarai

Skall till Indien för att se om jag fortfarande vill bli hindu (trots att man inte kan bli hindu om man inte är infödd till det) så jag är borta i en vecka.

Lite spicegirl över det hela

Det gick varken att undgå den obligatoriska höst-melankoli-känslan eller att hålla saxen separerad ifrån mitt hår.

Under helgen har jag upptäckt att nakenhet är det vackraste som finns. Och att ligga utan en tråd på kroppen och blåsa i sitt munspel tillsammans med en annan naken människa som plinkar på en trasig fiol, är mer än spirituell kontakt.

Vi är inte tysta för dig

Skall börja dokumentera mina tankar och mig mera. Någonstans i önskan om ett annorlundare liv.

Alltid ska man önska sig ett annat liv än det man har (Pamela Des Barres har fått mig att tvivla på min veka existens) ack vad männskan är otacksam!
(Lyssnar också på Sticky Fingers side two och små Beatles-hits. Fan.)

Galenskaper.

Och vad händer sedan?
Jag håller på att läsa en bok om Pamela Des Barres (rochistoriens största groupie) och hon traskar runt på Sunset Strip och är på fest med the Jimi Hendrix Experience, suger av Jim Morrison, är bästis med Frank Zappa och så vidare (har kommit cirka 1/4).

"Vi rullade runt där uppe och tiden stod stilla, ända tills ett bekant ljud sipprade in i våra medvetanden. Jim kände igen det först och var redan påväg nerför stegen när jag satte mig upp och hörde inledningen till "Light my Fire". Höll soundchecken fortfarande på? Jag drog på mig kläderna och följde efter Jim, och just som han kom fram till mikrofoneb tittade jag ner och såg en stor pulserande, vibrerande publik! Jag var på scen med the Doors."

Men vad händer sedan?

Mera ångest, mindre apati. Inte tvärtom

Detta är världens bästa sångerska.
Och när jag inte lyssnar på Janis så lägger jag mig ner i soffan och sätter på Peps Blodsband och försöker lära mig spela munspel istället.

Förövrigt har jag också avslutat min freudianska-bup kontakt och går till en shaman - lite flummigare, lite Mirigare.

Doing a blue rock on a blue bus

Jag har glömt bort hur bra The End är, om man nu kan säga "bra" åt den låten. Och vad ska jag lyssna på nu? Vad kommer efter The End? Sätter på Cream och det är så dåligt att jag inte vet hur jag ska uttala mig.

Fortsätter att röka inomhus, även fast mor har kommit hem. Bråk och skrik. Drömmer om orelevanta saker, eller saker jag inte bör drömma om. Kommer inte ihåg senast jag duschade, men det ingår väl om man är "hippie". Gråter till ett Sex and the City avsnitt och när jag tänker på det så är det rättså galet (RÄTTSÅ?!).

Min barndomsvän som jag har brytit kontakten med för många gånger har åter igen kommit tillbaka. Har inte ringt min syster. Är hungrig men för mig inte till att laga eller äta för den delen, "det blir nog en till kaffe och en cigarett" som kära Olle sa en gång i tiden. Någon som jag har glömt bort i vimlet av rockmusik och jammande gitarrister.

Lou Reed är bäst på morgonen (om jag nu ska skriva ut mig) och min mors ångest förföljer mig överallt jag går. Jag undrar hur eftersom jag ska vara hårdast i stan, något av sten. Undrar hur det känns att vara direkt helt fri, utan någon slags tyngdkraft i sig. Något som jag i och för sig har vant mig vid.

Fast jag kan ju ändå lyssna på The Killing Moon och känna någonslags trygghet. "I'M NOT AFRAID ANYMORE!!!!!"

Inviting and inciting me to rise

Istället för att betala 50 kr för att gå in på the skivmässa i Solna så bojkottade jag och Idun den (med sorg) och gick och handlade skivor på vanliga affärer istället. Införskaffade mig Cream - Disraeli Gears. Ändå sitter och här och lyssnar på Meddle... ack.

tänk vad roligt man kan ha

California Dreamin

Inte så lärorik helg direkt men alldeles för perfekt för att jag ska vakna upp och vara helt ångestfri.
Vi har utan övervakning;

Druckigt eftermiddags vin på en balkong och kännt oss vuxna.
Dansat till Peps Persson, Bee Gees och Eläkeläiset.
Påbörjat två nya låtar.
Rullat ner för en backe i Vitan och fått kardborr-sak fastnat på h.e.l.a mig.
Sett "Dom kallar oss mods" och blivit frälst.

SUMMER '11

Foton tagit någonstans mellan verkligheten och emmaboda, av systrarna Andrén.

and any fool knows a dog needs a home

Sådär bra att man rör sig okontrollerat omedvetet och sådär bra att när man ska sjunga med kommer det ut pipande, gråtskratt-ljud. Sådär bra är Animals. Åh helvette vad det är genomskådande perfektion.

BUS STOP RAT BAG,
YOU FUCKED UP OLD HAG, HA HA CHARADE YOU ARE

på vinyl

Lyssnar på rysk folkmusik i ett par blå byxor.

"jag ska ge dig din medicin"

Det senaste 24 timmarna har jag:
Gråtit på DBT (något som jag aldrig trodde jag skulle göra)
Därefter gått och köpt ett par byxor i förtvivlan.
Varit på teater.
Diskuterat Bowie med mor och sett henne dansa till Pugh Rogerfelt.
Gråtit på DBT igen OCH avslutat den jäkla terapin.

Fortsatt med Shining och läst kapitlet "TEDROM" (svensk översättning till Redrom, men det förstår nog alla) och lyssnat på denna låt


samtidigt som Wendy Torrance går igenom Overlooks korridorer och blir nedslagen av Jack med en rouqe-klubba.
Jag kan nu räkna kapitlen framför mig på fingrarna.

Fat Old Sun 15.27

Under denna helg har jag insett mycket saker.

Man ska låta folk andas.
Aldrig dra upp jobbiga saker före.
Önskar mer än förr att jag var arton.
När man har någon som man litar på i sin närhet, kan ingenting gå fel.
Pigs är den -bästa- låten i hela musikhistorien.

that 70s show

Världens bästa serie -någonsin-

(denna är knäpp i början så hoppa frammåt)

I may be wrong but I wont be wrong always.

..denna.



Idag kom David (?) fram till mig och frågade vars man kunde köpa sexiga jeans.
Jag visste inte.

There's a time and the time is now and it's right for me. It's right for me and the time is now.

Jag börjar gilla Yes mer och mer varje gång jag lyssnar på dem.


För övrigt har min mor skakat hand med Patti Smith och Micke, hennes sminkkompis, har tydligen varit på samma party som Roger Waters och Robert Plant.
JAG MÅR BLANDAT.

SHARP!! DISTANCE!!

Jag hittade ett par flummbyxor i tvättkorgen och har lyssnat på ett fint band idag, (ten years after), med influenser av jazz och 60tals musik.

peace an end

Jag skulle bara vara lite Waters och spela Money och sen gick min bas sönder. Varför snälla värld just nu? You cannot petition the lord with prayer! Sant.

Rarw rawr. Chawr chawr. Tisshue tisshue tisshue. Careful careful careful, with that axe Eugene.

Att älsk-hata sitt liv och leva i frid fast också i strid.

Lyssnar på: Zeppelin, kan jag lyssna på något annat?
Pratar om: "Dom kallar oss mods". Hur intimt och knäppt livet är. Musiken i vårt band.
Pratar inte om: Framtiden och baktiden
Gillar: Extremt konstiga outsiders och Bengt-folket.
Tänker på: Folk med äkta själar.

Ansiktslös.

Idag har jag kännt mig som Led Zeppelin. Jo hela gruppen. Typ Mats om han skulle leva på 70talet.

Jag har faktiskt tyckt att Zep varit för hårda för mig. Vill ha kvickfingrade människor som spelar på en hammondorgel helst.
Men om jag känner mig som ett typiskt zeppelin-fan och tycker att de är för hårda har det ju blivit något fel.

Dom är inte alls för hårda.

Dessutom ser han guddomlig ut.

Sen kan jag notera att när jag är socialt närvarande, som Åke säger (och betyder att man är nere på jorden och inte i tankarna), så fortsätter jag läsa The Shining.
Och snälla ni, ifall ni vill fortsätta att vara psykiskt friska, så läs aldrig den.

Jag blir aldrig mer normal igen

Inget mer behöver förklaras. att vara människa. Nej nej, outhärdlig och ung, frisk, stark, älskande. Att älska med de ljud som behövs och känna att man aldrig behöver dö för något mer än ljud.

Det är mitt mål med livet. Att skapa ljud som man älskar till. Jag ska älska med instrumenten och jag ska föra mitt verk vidare till människor som också förstår innebörden att älska.

Och det här, obeskrivlig.
Tystnad.

Dedicated to Stella mostly, (för jag tror hon uppskattar det mest)

Jim Morrison gillar att: föra ut ljud, göra bandet nervöst och chilla på scenkanten.

Jag har en cykel

Maybe your voice is so tender or i might be the cause of a thunder.

En känsla av nakenhet att för första gången på flera dagar och nätter umgås utan sin tvilling.
Att ha dödsångest fast ändå så lycklig så man tror att inälvorna kommer spricka.
Känna sig värdig och uppskattad (och nöjd för den delen).

KÄNNA ATT LIVET FAKTISKT INTE ÄR SLUT NÅGONSTANS UTAN ATT BÖRJAN BARA VARIT HORRIBEL.

Att spela musik med alexis och aldrig få nog.

what costume shall the poor girl wear?

Títta titta, hittade bilden på Pandasoppa's blogg. ifrån emmaboda

Grantchester meadows

I ett vanligt liv, med ett vanligt folk med ett vanligt sinne. Ha HA CHARADE YOU ARE

Om jag skulle säga att allting är en upplevelse så skulle de flesta förså det, den nya synen på livet och meningen med allt.

Och en hippie-jäkel också

blandat med babbel länkar jag king crimson

Ibland önskar jag att jag fick vara med på en riktigt "fin-bohem-fest" med alla som har läderväskor, mittbena och dr martens, (fast egentligen tror jag de är hipsters) och kolla hur det är. Men det liksom.. går aldrig, för jag har inga vänner som går på sånna fester och dricker tequila shots med citron.

Det må vara läskigt hur mycket konstiga kontakter man får,  de som liksom lyssnar på grovt bra musik och lever på gränsen. Vet inte.

Äsch, jag fortsätter spela bas och lyssnar på år 1969 och rullar mina cigaretter istället för att dra fram mitt jäkla gula camel (för det är bohemiskt att röka gula camel istället för röda marlboro). Nja. Trivs nog bra här med mina überfantastiska nico bilder.

(Nu känner jag mig lite bättre iallafall.)

Peace - A theme

Att få tillbaka sin bas och leva i knas.

Jag måste ju allt vara lite mera galen, lite mera freespirit och lite mindre ängslig.
Lyssnar på King Crimson med albumen In the court of the crimson king, In the wake of poseidon och Islands (lyssna på dom). Tillsammans med min bas, min löstobak och förlite rullpapper. Kanske alltid samma visa, men på nåt vis känns allting nytt.

Over the mountain watching the watcher

Det finns så mycket jag vill säga men kan aldrig skriva ner det. Jag får lite den miserabla känslan om att ingen riktigt lyssnar på vad jag har att säga. Fast det kanske bara är för att jag är som jag är. Eller bara att jag är som jag är.

Det jag lyssnar på nuförtiden är Pink Floyd, King Crimson och Velvet Underground. Nåt fint och verkligt som passar in i alla tillfällen (speciellt Pink Floyd), just nu i livet.

TITTA PÅ DENNA OCH UPPTÄCK NICK MASON

att lista upp vackra kvinnor är överskattat.

Att beskåda denna kvinna..

... och lyssna på denna låt.

PEACE - A BEGINNING

Att något så litet kan få en att gå lös i hela kroppen.
Det är attraktionen, musiken, sitt mänskliga "how soon is now?". Känslor som inte får finnas i kroppen som ändå bara kommer tillbaka vad man än gör och hur ska man hantera det när man har fått sitt jäkla teen-life som man drömt om så länge? Bara bryta ihop som de svaga. Bryt dig fri, bryt loss. Lätt att säga, svårt att hålla - i längden.

Sen sitter jag där, någonstans och reagerar som Nancy när hon nyss tagit heroin, faller ner. Vem säger något om nån självdistans? Vi alla är egoistiska jävlar om inte minst jag. (och nu kom den fantastiska självkänslan också). Nej det jag lever på är lyckan ifrån lyckliga dagar och (just nu) King Crimson och Roger Waters basmelodier.

detta är min historia.

min ipod blev stulen på emmaboda. fruktansvärt nog. men jag köpte en ny igår. och då är den så modern att jag måste installera en ny version av itunes. så gör jag fixar installationen och låter mor bara klicka på "klart" och "synkronisera". åker iväg, med min mors mobiltelefon med:

• Nine inch nails
• farligt Depeche mode
• två låtar med Pink floyd
• Röyksopp
• Metallicca

men så åker jag hem. och tänker, sista gången jag måste lyssna på detta skit. och när jag kommer hem har mor lagt min dator på lagning. just nu. vid detta tillfälle skickar hon iväg min dator och min musik och kvar är min tomma ipod och en tom mira.

efter festivalsommaren.

Jag har varit borta så länge att allt jag ser är psykadeliska former och allt jag hör är Set the Controls for the Heart of the Sun.
Och jag gick in på stellas blogg och dog av skratt. VEM FAN ÄR BENGT OCH VAD GÖR HAN I MITT HUVUD!?!?!?!

Taxi to heaven, jag kan bara säga

Hur mycket man ibland hatar nån av ren ilska och hoppas att personen dör så fort som möjligt. Så håller man ändå kvar, man står ut trots att hatet finns där hela tiden. Men man är kvar, med allt och varför? Det finns en anledning. Min anledning är Stella och Alexis. Hur mycket jag än vill dö och tro mig jag vill. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hantera mitt liv på. Att vara död.






För att dämpa min ångest, som är så stor som allt vatten som finns på klotet och mina fittiga jäkla piller som jag har fått för att den ska dämpas funkar som ett plåster på en blöt hy, så röker jag. Och jag ska röka tills den ger sig. Om den någonsin kommer göra det.

Jag har inte gråtit såhär mycket på väldigt länge

Kurt Cobains självmordsbrev.


To Boddah (Kurt's imaginary childhood friend.)


Speaking from the tongue of an experienced simpleton who obviously would rather be an emasculated, infantile complain-ee. This note should be pretty easy to understand.


All the warnings from the punk rock 101 courses over the years, since my first introduction to the, shall we say, ethics involved with independence and the embracement of your community has proven to be very true. I haven't felt the excitement of listening to as well as creating music along with reading and writing for too many years now. I feel guilty beyond words about these things.


For example when we're back stage and the lights go out and the manic roar of the crowds begins., it doesn't affect me the way in which it did for Freddie Mercury, who seemed to love, relish in the love and adoration from the crowd which is something I totally admire and envy. The fact is, I can't fool you, any one of you. It simply isn't fair to you or me. The worst crime I can think of would be to rip people off by faking it and pretending as if I'm having 100% fun. Sometimes I feel as if I should have a punch-in time clock before I walk out on stage. I've tried everything within my power to appreciate it (and I do, God, believe me I do, but it's not enough). I appreciate the fact that I and we have affected and entertained a lot of people. It must be one of those narcissists who only appreciate things when they're gone.


I'm too sensitive. I need to be slightly numb in order to regain the enthusiasms I once had as a child.


On our last 3 tours, I've had a much better appreciation for all the people I've known personally, and as fans of our music, but I still can't get over the frustration, the guilt and empathy I have for everyone. There's good in all of us and I think I simply love people too much, so much that it makes me feel too fucking sad. The sad little, sensitive, unappreciative, Pisces, Jesus man. Why don't you just enjoy it? I don't know!


I have a goddess of a wife who sweats ambition and empathy and a daughter who reminds me too much of what i used to be, full of love and joy, kissing every person she meets because everyone is good and will do her no harm. And that terrifies me to the point to where I can barely function. I can't stand the thought of Frances becoming the miserable, self-destructive, death rocker that I've become.


I have it good, very good, and I'm grateful, but since the age of seven,(då skilde hans föräldrar sig) I've become hateful towards all humans in general. Only because it seems so easy for people to get along that have empathy. Only because I love and feel sorry for people too much I guess.


Thank you all from the pit of my burning, nauseous stomach for your letters and concern during the past years. I'm too much of an erratic, moody baby! I don't have the passion anymore, and so remember, it's better to burn out than to fade away.


Peace, love, empathy. Kurt Cobain


Frances and Courtney, I'll be at your alter.
Please keep going Courtney, for Frances. For her life, which will be so much happier without me. I LOVE YOU, I LOVE YOU!

BEYOND RETRO