Mira: Nåt som inte är jag men som kommer vara jag föralltid
Stella: Att blir vad man var hela tiden är som att varas
Mira: När man tror att man upplevt det värsta, så upplever man det bästa och blir nollställd igen.
Stella: Solen skapar en regnbåge bakom mina ögonlock.
Mira: Det bildar ett batik-görande när jag kollar med ett öga stängt.
Stella: Rör sig molnen framåt eller bakåt?
Mira: Jag vet ej, du finns ej.
Stella: Allt visar en film, men ibland glömmer jag att trycka på play. Livet pausas, medvetandet är på andra sidan skärmen.
Mira: Jag pratar och pratar och du säger att du inte hör. Men det vet jag att du gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord