ultra

im waiting for the night to fall.
ensam, alla springer omkring och gör det och det. måste alltid ha något och göra. jag vill bara sitta.
ensam. jag orkar inte. jag vill ha martin med mig. hela tiden, den finaste av dom alla. också den fulaste. men det spelar egentligen ingen roll.
han finns egentligen inte. att martin lee skulle finnas påriktigt skulle vara för bra för att vara sant. han finns inte. klart han finns, han finns. i dig. mlg i mig. du har sett, jag har sett.
jag har sett martin lee gore i mig.
när jag tänker på tillfället är det all i ever wanted all i ever needed is here in my arms.
endast då känns livet rätt att leva. livet är rätt med dom, de dem i mig.
enjoy the silence

jag blev så, alldeles ställd idag. stella sa hemska saker. hemskt om martin delvis. hon visste inte hur jag kände för honom. hon trodde ett helt annat sätt än vad som är. inte så konstigt, jag har bara avslöjat dom ytliga sakerna.
men min martin är min. idol. haha han är fan inte ens min idol. han är min och han är bara där. i mig. mlg i mig. finns det någonting annat att säga? dont say a word.
jag kan inget annat än avguda allt han gjort och gör. jag är glad att han finns där. för det gör han, ooja. hela tiden finns han där next to me (and please dont move a muscle)
för det mesta är martin ful. han är ful. asful till och med. han har ganska konstiga ögon.
men det är just det dära konstiga i hans ögon, i am lost in your eyes hypnotize, som gör honom till martin gore, songwriter and singer.
and god in my eyes. han är alldeles för bra för att vara... han. det är svårt och förklara exakt vad jag känner för honom. han är ju också den unga innocent, but when i say innocent i should say naive-pojken för mig. han kan komma till mig på nätterna, lägga sig bredvid mig och viska. det kan vara vad som hellst.
vi ligger där hela nätterna. the shame lies with us, we talk of love and trust
that doesnt matter och efter ett tag börjar jag oftast gråta. han tar bort allt. vilken sorts smärta försvinner.
han viskar, hey sister i feel it to.
fyfan den människan. jag klarar inte av. fyfan. han, martin lee. hur...?
jag har ingenting att säga, men innuti mig tumblar allting runt.
jag saknar honom. jag saknar att vara vid liv. att få leva. det är inte sjukdomen som gör det, det är jag som är sådan. jag lever på att längta, efter musiken.
emotional emancipation
ultra är underbar.

i saw something in your eyes im sure

i have that desperate feeling
jag sitter här på mitt arsle i det stora slottet. längst upp på vinden och känner mig som en rätt okej människa. show me how this life should be
jag spelar en ren dave gahan låt, bara han som sjunger och bara han som skrivit ner orden, bara han som mixtrat med ljuden. bara dave gahan är i rummet. han är rätt så bra, "den där dave".
ändå känner jag mig tom. inte alls samma känsla som när Martin Gore sjunger. jag vet inte, all den hära maten har gjort mig alldeles konstig. jag mår bra. jaa min kropp den, har aldrig mått bättre känns det som, alldeles hel och fylld med energi. mm. värre äre med huvudet. det fysiska ätandet har helt tagit över.
after the storm had passed. det är som att förut hade jag någonting att sträva mot, men nu när jag inte kan svälta, leva eller ens röka, känns allt så onödigt. jag tillhör den andra världen, inte den här.
somethings in your eyes, i wanted it for myself
jag är alldeles tom.

damaged people

im easy to see through.
jag hatar att vara här. jag hatar att inte få leva. jag hatar att inte vara jag. jag hatar och hatar. livet.
att leva.
och så han. peter. varför finns han där för? i mig. nej aldrig. han får aldrig finnas i mig. aldrig mer. han finns inte där. jag älskar inte honom. nej fy...
supa supa. alkohol i blodet. tårar rinner. jag var full. saknar hatar älskar, vill dö. jag vill dö. jag var full igen.
and when you think youve tried every road, every avenue.
och käften går på henne hela tiden. den får aldrig vila. stora ansikts muskler. mm. blablabla. ååh det är så synd om henne hela tiden. hon vet ingenting. hennes liv har gått ut på att hon vill ha kärlek ifrån alla andra. alla får passa upp på henne. fixa sitt schema efter henne.
hora.
peace will come to me.
martin.
jag skulle kunna leva utan honom. ett förjävligt liv så att säga. men om man ändå tar slut på allting kommer jag aldrig få känna smärtan ifrån den tommhet som kommer framstå. utan honom.
peace will come to me.
jag är fet. peace will come to me? nja tveksamt. men jag ska plågas. det sa stella. för om man plågar och plågar. magen gravid. så tror dom tillslut att allt är bra igen. och då kan man sakta men säkert dra ner på det feta.
men jag vet inte om jag verkligen orkar med ännu en tid med i must fight this sickness find a cure
fast ändå säger den att jag vill ha den, jag vill ha smärtan. jag vill ha krampen. jag vill ha en smal kropp.
så jävla fult.
mira lee, 15, rökare och självdestruktiv.
och juste, anorektiker.
in another lonely universe were laying side by side, where no ones hurt and no ones cursed
and no one needs to hide
songwriter: Gore, Martin
idag är mitt liv just sådär tråkigt och uselt. så uselt, en skam.
the truth is youre miles away.
aldrig kommer han vilja prata med mig igen. aldrig kommer jag få hålla honom. typ when youre in my arms the world make sence. aldrig mer. jag har förstört allting igen.
youre going straight to hell.
songwriter: Gore, Martin

let me hear you crying just for me

det finns ingen i hela världen som just han.
just one caress.
sitter i den ensamma källaren åter igen. men jag kan inte få fart på det. jag kan inte. det är inte samma känsla nu när någon vet att jag är här. någon kom på mig. någon kom och pratade med mig.
"vill du ha mat?"
nej fyfan. jag har redan överätit mig idag.
"har redan ätit"
kortfattat svart. jag orkar liksom inte med. folk ljuger och tror att dom är någonting. tror att dom vet saker. tror att dom är så jävla mycket bättre. nej fyfan. människor kan dö. dom kan dö. alla kan dö. jag kan dö. ja jag kan dö. jag vill dö. death is everywhere. eller åtminstonde försvinna. tillsammans med fly on the windscreen med ett paket camel blue samt en tändare. varför inte?
just one caress.
martin kan skriva låtar han. som berör. som betyder någonting. som får en att tänka till två gånger. som får en att bli lycklig. känna att detta, detta är vad livet går ut på. detta är vad livet har att bjuda på.
the more i look, the more i see, the more i feel. touch me. touch me. now. touch me.
jag skulle hemskt gärna supa ner mig i kväll. men jag ska till min kompis olivia. som tydligen har ätstörningar. oja självklart att hon har det. jaa fyfan. hon är ju verkligen påväg ned också. mmm.
alla bara ljuger. ljuger för att få uppmärksamhet som i detta fall är 110%. dom ljuger för att få känna på hur det känns att bli älskad. idag är det tre veckor sen trion depeche mode spelade.
idag är det tre veckor sen man kände lycka. uppnådde det ultimata. då kände man att ja, det här är därför jag lever, det är det här är därför jag stiger upp varje morgon och segar mig igenom djävulsdagarna måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. det är därför.
lets get away, just for one day.
det är det här som kallas livet. livet. jag ryser. musiken är så mäktig. så stor. så djävulskt underbar. hur kan man göra en sådan musik som får en att älska så mycket som man älskar när man hör musik? hur kan man göra det? det är så fint. så otroligt fint och vackert.
vackra förstående människor som gör musik för sånna som jag ska lyssna på den. jag har en gåva, jag tror att jag alltid har haft den. alla får inte den bara vissa.
jag är vissa. det är som att meningen vill att jag ska ha den. det är meningen att allt som hänt mig ska hända.
jag är anorektiker, det är meningen att jag ska vara det. jag kommer ihåg när jag var yngre. det har alltid varit där. jag har alltid varit varsam med maten. jag har ätit självklart men inte för mycket godis och kakor osv. jag har alltid tyckt att jag varit fet. jag har aldrig kunnat klara mig utan aktiviteter. jag har alltid varit tvungen att röra på mig.
det är jag. jag är menad att ha störningar med maten. jag ska alltid ha störningar med maten. jag tänker aldrig då släppa taget om det. det skulle jag aldrig klara. det skulle helt enkelt bara vara för mycket för mig.
now when where alone and its dressed in black again.

hole to feed

nu vet jag.
alldeles nu. jag vet allt. jag vet varför. jag vet varför inte.
varför lever man. varför känner man. varför måste man svälta sig. varför allt detta illamående. jag vet varför.
nu vet jag.
då jag fått tillbaka mitt sinne är allt bra igen.
när musiken sätts på och jag är ensam i det stora fuktiga huset finns det inget bättre än att vara just jag.
jag som förstår. jag som anorektiker. som rökare. som allt. som att finnas. som att älska.
älska.
älska.
jag förstår nu igen. jag lever nu. jag finns. jag är jag.
det finns ingenting som kan stoppa mig. nothing can stop me now.
dom senaste dagarna har jag levt som dom andra, som dom andra vill att jag ska leva. men dom kan inte stoppa mig då när jag känner detta. då när martin sjunger ut den sista tonen av lie to me för mig.
för mig för mig. bara mig. den är gjord för mig.
martin är min gud. martin är mitt liv. martin är min älskare, min älskare min älskade.
min vackra prins.
happy souls. I CANT DO THAT! NOT ME. IM NOT LIKE THAT.
det finns så mycket som retar mig. the things you do. jag vill bara smälla er på käften. folk som inte vet ett skit om livet.
som inte vet vad smärtan av att inte kunna äta är. hur den känns. jag tycker synd om dom. dom som inte vet vad musiken kan göra för en.
göra en lycklig. leva för musiken.
lets surrender...
...to love.
jag klarar inte av somebody. den är för känslig. den är för mäktig. jag klarar bara inte av att höra den.
bara nätter då musiken flödar i mig, då musiken är botet mot allt, då musiken är skriven för mig.
för mig.
bara då och endast då är det okej. en gång. jag måste höra den igen. en gång till. åh martin! en gång till.
ååh martin martin martin martin martin lee gore. din guda själ. your little soul. ditt hjärta är så stort och mäktigt. alldeles för mäktigt för din lilla kropp. alldeles för mäktigt för att du ska leva i denna helvettes värld. det är få som förstår så hårt som du gör. im sure that you mean the world to me.
to me to me. (party time is here again)
everyone can come if they want to.
HgesjsFPKHTJIOSJIIGDGDSATWI4T0843HUEWSF.
let tomorrow and today, bring a life on ecstasy wipe, away your tears of confusion.
jag förstår. varenda ord. varenda andetag varenda ljud. varenda tonart. varenda slag. thank the lord for small mercies

with a heart of gold

den där jävla
jävla jävla.
helvettes allting. alltid finns den där. alltid. tänker på. alltid.
och vad munnen går i ett på henne. oj oj. jag hör ingenting. munnen rör sig. läpparna formar bokstäverna till ord.
how can a view become so twisted.
det känns som att mista någonting. det gör så ont att leva. gå igenom varenda dag utan någon anledning. gå på deras gator. stå på deras torg. leva i deras värld. varför inte? det undrar jag.
pain
nu sitter jag åter igen i den ensamma källaren i det ensamma huset. där ingen förstår någonting. ingen vet någonting. allting är så bra. jaa nu ska vi äta tårta för mjölkvärld har namnsdag.
aldrig i livet.
inte bara för att det är tårta. därför att jag inte vill vara med och leka glad och grattis gumman. jag vill inte se mammas glada min när hon ser mig äta den fula tårtan.
jag vill bara sitta här. vara ensam. det mår jag bäst av. jag har fullt ungänge. det är alldeles grönt.
little 15. jag är little 15. orden är jag, meningarna är jag. jag är kompet. jag är låtskrivaren. jag är han.
jag är gud.
åh vad jag önskar att jag vore gud.
att jag inte vore tjejen som regnar och inte vet vad hon ska skriva egentligen. sms. allt rasade.
att ha och att hålla
and suffering
jävla jävla allting.
så stort. så fruktansvärt stort och... kraftfullt. im down on my knees.
and somewhere there someone who cares with a heart of gold to have and to hold.
jävla jävla jävla, martin!... mitt allt.
martin mitt allt. min energi. mitt skäl. syre. mitt liv. god is saying nothing.
always.
ingen kan ta honom ifrån mig. ingen. ingenting! aldrig så kommer jag lämna han nej.
ordet nej är överskattat överallt men inte här, hos mig med mina ord, skriva ur mitt hjärta.
jag regnar därför, därför att jag känner det. meddelandet han sänt ut. jag känner precis lika dant. jag läser det inte. jag granskar det inte. jag känner det.
mamma kommer in här. "varför är du så ledsen?"
varför är du en sån bitch?
in various
det kan vara olika. man behöver inte göra det så hemskt som det kanske är, och man behöver inte göra det hemskare än vad det är heller. det brukar ofta vara i tempos

your own, personal ..?

personen som hade kommit hem och letade i det stora kylsåpet efter mat till sin kurrande mage var anton. min tvilling kusin. och nyss kom julia hem också med två kompisar.
"du borde följa med" har julia sagt till mig. "följ med på ungdomensdag"
joo jaa. svarade jag. så feg som jag är.
jag vill gå på ungdomensdag helt klart. men hellst av allt vill jag bara sitta tryggt och stilla i den ensamma källaren alldeles ensam, sitta här och lyssna på musik och bara låta dagen passera förbi som ett tåg. nästa söndag.
iallafall "jaså, nu är klockan fem" då kan jag kanske gå över till olivia, säga att jag redan ätit när hon ska äta. göra henne sällskap. men mest av allt vill jag sitta här. jag funderar på det.
men nu har jag ju nästan redan lovat julia att jag ska följa med henne. jag kan följa med henne en liten stund. tills klockan fem.
the world in my eyes.
klockan är bara kvart i tre.
jag har inte sminkat mig, jag har inte borstat tänderna. jag har bara varit halvvaken. pumpat energi in i mig från musiken inre.
jag är lite hungrig måste jag erkänna. men det är hemligt. jag biter på mina naglar. dom som hade blivit så långa. är jag nervös? joo lite inför att träffa joel och amanda. joel träffade jag ju på arvikafestivalen och amanda, oj flera år sen. hon var så smal då. klagade på det hela tiden.
hon ska vara glad. inte klaga.
ska jag säga. jag klagar hela tiden. jag lyssnar lite på personal jesus numera. reach out and touch faith, (dave)
faith är dave. för dave skapar faith för ensamma människor som inte förstår sig själv. som hellre sitter i en fuktig källare än är med kompisar.
nej fy. i can corrupt you. it will be easy.

dom andra

loves not enought in itself.
sitter i den ensamma fuktiga källaren igen. ensam i det stora huset.
ensam ibland folk.
more more more more more than a party.
jag längtar så in i helvettet efter någonting annat än det här.
jag orkar inte sitta i den ensamma källaren i det ensamma huset något mera. jag orkar inte sitta och smsa med folk. jag orkar inte sitta och sukta efter cigaretter. jag orkar inte. gå och duscha på morgonen. gå ut med hunden. leka med mjölkvärld och johanna. jag orkar inte att den nya fina linnet som jag tänkte använda så mycket i sommar är alldeles för stort. det är ju 36! jag kunde ha 36 för några månader sen.
jag kanske inte borde gå ner mer, jag vill ju ha det dära linnet. men jag måste ju det! du kan ju inte se ut som du gör! nej men du är smal. nej. du är smal. nej.
nu kom någon hem. huset är ensammare än vanligt.
jag längtar väldigt mycket efter svält och frysa. nu är jag mätt och svettig istället. fyfan. det är så äckligt. jag har aldrig kännt mig äckligare än nu. så jävla fel det är så jag dör.
jag ska inte vara såhär. meningen är inte så.
människan som kom hem är uppe i köket nu. tar någonting ur kylskåpet för den har en kurrande mage. en hungrig mage. jag smyger med att jag sitter här i källaren och skriver en ful blogg som ingen läser. som ingen följer, som ingen förstår.
det är bara jag och dom andra. ensamma bland folk lever dom ett vanligt liv precis som jag.
för vi blev som dom andra.

thoug its not love

har nyss satte på black celebration för kanske tionde gången denna vecka.
kände att jag behövde det. egentligen.
sitter i en ensam källare och har ångest. ångest.
ångest.
nu kom fly on the windscreen. den är för bra för att vara sann. come here. kiss me. now.
jag pallar verkligen inte. jag lever mellan två världar. orkar inte orkar inte. come here touch me kiss me touch me now touch me touch me. jaa. jag vill. nu. bara nu. du och jag. nu nu nu. det kommer aldrig hända. touch me. åh. min älskade.
min älskling. världen är orättvis. för orättvis.
fragile. nu kom a question of lust.
you make me smile. ooja.
det är så förvirrande. jag är bra ena sekunden och nästa blir jag större än... jag vet inte vad.
jag såg peter på affären idag. jag vände ryggen till och gömde mig. jag vet inte varför egentligen. det bara blev en reflex. jag mena, jag vet ju inte hur han reagerar om han ser mig. hatar inte han mig?
jag vet inte.
jag vill inte ta reda på det heller.
men varför bryr jag mig egentligen?
jag kan erkänna att jag saknar någon som håller om mig ibland. någon som liksom bryr sig om mig. tycker om mig. älskar mig? as i lay here with you, the same lies with us. we talk of love and trust that doesnt matter.
JAG HATAR MARTIN LEE GORE
varför måste han finnas för? vad har han gjort för världen? ingenting! han gör lite musik och vadå? han kan inte ens spela gitarr, han kan inte ens sjunga.
aj.
jag känner inte igen mig själv. jag har alldeles för mycket... någonting. som inte är bra. inte fett. utan psykiskt.
its just a question of time.
jaa. innan jag gör något drastiskt. desdruktivt. det är det mamma säger hela tiden. att jag är desdruktiv. jaha okej.
i taste when we kiss.
vad är det för mening med att leva när man inte har någonting att leva för? let me here you speaking just for me. nej fyfan.
som dom visa gudarna en gång sa : it all seams so stupid it makes me want to give up, but why should i give up when all seams so stupid?
nej fyfan.
and as it happends it happends here in this house. jo ja det ser vi ju.
varför klagar du så för? det är ju dom du mår bra av. det är dom som helar dig. lagar dig när du är som trasigast.
men varför? jag kan inte ha vissa bilder som bakrund på min mobil för det gör så ont när jag tittar på den. jag har en bild på martin som bakrund på datorn och fyhelvette vad det smärtar. det smärtar att se honom så olycklig. få fruktansvärt fin, oskuldsfylld och innocent, but when i say innocent i should say naive.

jihad

ta det lugnt mira, ta det lugnt. andas. in ut.
det är bara lite kräm, det gör inget. vadå lite kräm? det är mer än kräm. det är ett helvette vafan. det gödar din mage. den blir bara större och större. för varje dag som går blir jag gravidare och gravidare. barnet växer i mig. jag ser stort.
jag har upptäckt fett jag inte visste fanns. mer mer mer mer fett för varje dag.
fett fett fett.
hela kroppen.
jak tikker änte åm.
varför måste det bli så? varför? varför gör alla det värre för mig? när olivia skriker "mira, du har fan anorexi!!!" triggar det bara mig för jag vet att hon ljuger. rakt upp i ansiktet på mig. ljuger hon.
fyfan. jag hatar folk som ljuger. speciellt om det.
nej usch. vad mätt jag är. känner hur jag smetar ut min kropp i soffan. så fel och... smetigt.
smutsigt, fult och äckligt.
hej jag heter mira och jag har ätstörningar. there i said it. nu är det ute. det känns befriande.
nu vet hela världen om mig. mig och mina små "problem". HAH! oj vilka problem, det är mer som den feta vill inte vara fet längre. hon vill änte va feeeeeeeet. fet fet fet.
magiska människor bryr sig inte. martin har aldrig haft ätstörningar tror jag. nej det tror jag inte. men jag bryr mig inte alltid, bara när jag finns i den fula världen. då är det enda jag tänker på är vad jag stoppar i mig. en macka till frukost. mjölk går bra att dricka när som för det rinner bara igenom och botar när man är för hungrig. men nu är jag ju aldrig hungrig. jag är bara mätt hela dagarna. så skööööönt det känns och vara mätt. mätt mätt med stor mage. mmmm!
jag bara längtar tills jag slipper äta. i skolan. där har man aldrig tid att äta. då äter man ingen frukost utan man slänger mackan i papperskorgen bredvid bussen. man får se upp för a-tanten så hon inte ser mig och skvallrar.
vid lunchtid går man och röker. ingen tid för mat.
efter skolan röker man igen. oftast vill man det iallafall. sen kommer man hem och en stor måltid väntar på att lägga sig i magen sin.
men den klarar man alltid av, man är hungrig, inte efter mat utan efter svält. men måltiden funkar alltid. det är inte mycket mat egentligen. ibland blir det bara tre mackor, eller sallad. ibland så ett kycklingben. det är inte mycket egentligen.
då blir man mätt igen och är mätt hela kvällen, man kan inte ens dricka vatten för att man är så mätt.
man är mätt vid frukosten nästa dag också, därför slänger man mackan vid busshållsplatsen. akta dig för a-tanten. jag tittar alltid runt några gånger. ser ingen. kusten är klar.
vid lunch går man och röker igen. mat.
samma visa om och om igen. det är bra, det är en okej dag för mig. jag överlever ju eftersom jag får den dära måltiden varje dag. och jag går ner i vikt. och jag överlever.
jag längtar tills dess.
stella sa att jag inte skulle väga mig efter sommarlovet. men jag måste göra det ändå. jag måste få veta. jag måste bli cepe. det är jag. jag måste. det är ju jag. när jag är bra vill jag bli dålig och när jag är dålig vill jag bli bra. jag känner mig äcklig förstår ni. så äcklig.
people are people sa jag ju.
när jag lever har jag inga problem. när jag inte lever är dom så stora så jag vet inte vad.
spelar ingen roll egentligen. fortsätter att it doesnt matter är guds ord. det är det man ska leva efter. it doesnt matter. gör vafan som du vill. it doesnt matter. jag bryr mig inte om afrikas barn dör ut. it doesnt matter för mig. det skär aldrig i mig personligen.
drick. knarka, RÖK. it doesnt matter two.
ingenting spelar egentligen någon roll för allting har alltid ett slut. jag kommer bli bra. jag kommer kunna äta en vacker dag. utan ångest. utan att jag räknar tuggorna. im leaving bitterness behind.
en dag kommer jag också glömma att leva. jag kommer ha för fullt upp. med karriär, pojke, barn. hus, mat, ekonominyheterna.
jag tror att då och då kommer jag titta på min hand. vrida och vända på den. hmm vars är den nu då? jag ser inte, kommer inte ihåg. nej vänta, där är den ju. mitt ärr ifrån en tid då leva var det finaste jag visste. jag levde för mina två vänner. för ett systerband som aldrig kommer suddas ut.
the sisterhood.

lie to me

på kvällarna när det är mörkt och alla sover. brukar jag ta fram min smala rosa ipod.
dom senaste gångerna har jag börjat med black celebration, hört martins mjuka "touch me" i fly on the windscreen och minnas konserten.
när it doesnt matter two kommer blir det alltid något extra. jag flyter alltid extra långt upp, martin är närmare än någonsin och när han sjunger "the feeling is intense, you grip me with your eyes" ligger han alltid bredvid mig, viskar i mitt öra.
and then i realise it doesnt matter.
på en sekund försvinner han.
bara sådär. bort ifrån mig. aldrig mer får jag se honom. aldrig mer får jag höra han viska i mitt öra.
tillslut kommer world full of nothing. martin sjunger "thoug its not love it means something".
ser ni?
förstår ni kopplingen? handlingen?
but words once spoken, dont mean a lot now.
nej fy. denna värld. this world full of nothing! äre ingen som förstår? nej. icke.
det är två världar helt enkelt.
jag vågar inte säga att i ena världen excisterar martin som min martin. alltså, min martin.
tänk om han egentligen inte gör det. tänk om allting är ett påhitt?
jag vore egentligen bara en glad tonåring.
utan två konstiga kompisar, utan att jag själv är konstig, utan att hela mänskligheten runt omkring mig skulle tro att jag är konstig.
jag hatar att vara konstig.
i cant understand, what makes a man hates another man. help me understand.
people are people. ja. det är klart.
and when i kiss you, and you kiss me, dont pretend you miss me. the worst kind of disease mind, is one throug with jealousy.
man känner sig ovärdig i den andra världen. den känns inte viktig.
för vad är det som kan vara så viktigt? att äta mycket och bra. näringsrik mat och motion. kämpa på. smal måste man vara, det är det viktigaste. inte röka, det förstör dina lungor. inte dricka, du kan bli våldtagen. kämpa på. ät ett korn. sova klockan elva och inte för mycket dator.
vad är det?
är det där egentligen viktigt? är det verkigen det? tänk. tänk tänk.
varför gå i skolan. varför "lära" sig massa saker när man bara kan leva. och lära sig saker utan en lång knarkande man med ett adamsäpple så stort så att det skulle kunna vara en melon. i halsen.
vissa tänkte olika nu när jag sa leva. leva gör man olika, huvudsaken är att man lever.
själv lever jag mest med musiken i öronen. martin lee gore och dave gahans duetter, robert smiths språk. trent micheal. det finns så mycket som kan få mig att leva.
jag älskar att leva.

it doesnt matter

jag är honom.
dom säger det hela tiden till mig, att jag ser ut som honom och att jag såg ut som honom på konserten. javisst, det är det finaste dom har sagt till mig. jag älskar att vara honom. att se ut som honom. samma vissna ögon och glittret under ögonen. iallafall på konserten.
men det är något som liksom inte stämmer med det. jag är så glad över att jag är just HONOM. jag älskar honom. men inte på det sättet att vara honom. jag är också kär. kär i honom. han lyser upp mitt liv varje gång jag hör andra stämman i någon låt. jag måste bara dra på smilebanden, jaa ni vet hur det är. man kan liksom inte tänka på något annat, inget är så roligt och intressant som att prata om honom. se bilder på honom är det bästa av allt. höra hans fina mjuka röst. veta saker om honom. veta att just han har sett just mig. lilla mig.
dom senaste dagarna har jag bara tänkt på honom och dom senaste nätterna har jag bara drömt om honom. han. den vackraste mannen på jorden.
jag är så inne i honom.
han heter martin lee och det är det finaste namnet jag någonsin hört.
jag är egentligen så patetisk. att jag är kär i en legend. jo han är en legend för mig. han är historia. ajajaj. det gör så ont att lyssna på vilken låt som hellst, för i alla låtar så sjunger han också. det gör så ont i mig. i magen och i bröstet.
jag kommer aldrig få träffa honom. aldrig röra honom, aldrig berätta för honom hur jäkla stor han är i min värld. vissa förstår mig, men vissa inte. jag menar, det finns så många människor som lyssnar på musik hela livet utan att egentligen förstå vad musik är.
musik är någonting vackert...
jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. det går egentligen inte, det är bara det att vissa människor förstår, thats it. man kan inte försöka få andra människor att förstå underbarheten med det hela. varenda litet pling. varenda liten mening betyder något. det spelar ingen roll om det är timbaland eller vemfan som hellst. 50 cents eller tralala bulldog. det är ord som dom har skrivit ned som har en betydelse. en VERKLIG betydelse.
and then i realise
it doesn't matter
min martin, han kommer jag aldrig få.
men it doesn't matter

some great reward

arvikafestivalen 09.
att se depeche mode var mer än en vanlig konsert. det var mer än några män som spelade musiken som jag lever för. det var magiskt.
i slutet av bob hund gick jag, ale och stina och köade till depeche mode. där i publiken träffade vi några killar, som senare komtill att bli som mina bröder.
men då förstod jag inte.
jag förstod inte riktigt att jag verkligen skulle se självaste depeche mode, i levande format!
men när tiden äntligen var inne och dm märket kom upp, jo då, då hände det någonting i mig.
och när dom första tonerna i in chains började spelas...
åhå. jag sitter nu framför min dator, skabbig och äcklig med idiotiska problem, och gråter.
ja det gör så ont, jag vet inte ens själv ifall jag vågar fortsätta skriva. men det måste göras. jag skiter i ifall jag gråter en flod denna natt men skrivas måste göras!
iallafall. in chains. och alla ni som har hört in chains vet hur den börjar. en ton, flera toner, upp och ner går tonerna som en våg av ingenting fast ändå så mycket, sen tystnad, piano...
jag vet inte exakt men under dom dära, väldigt få sekunderna, så kom plötsligt person nummer ett ut. hans namn är andrew fletcher. och han är gud.
publiken skrek. nu är tiden inne. händer for upp i luften. andrew vinkar åt oss glatt och person nummer två kommer ut.
han bär en silvrig kostym. urringad väst under, hela bröstet täckt med glitter, hela ansiktet täckt med glitter. hans hår - precis som man sett hans hår på så många bilder, ljusa lockar, en och en halv decimeter kanske. en utväxt brun som lera, trä och kärlek.
hans ögon tittar försiktigt ut på publiken. jag skriker mej hes av lycka. egentligen borde han vara van vid det här laget, att stå på scen tänker jag. men hans ögon ser exakt ut som om det vore för första gången.
jag skriker hans namn, flera flera gånger om. jag gråter tårar på mitt glitter, exakt så som han hade för några år sen på touring the angel turnen.
och ja, han tittar ner på publiken och ner på mig. rakt in i mina ögon. jag skriker mer än vad jag klarar av att skrika. mina läppar formar hans namn om och om igen. hans namn är martin lee gore. och han är gud.
det kommer rök på scenen, inte mycket, bara lite grann. och alla börjar skrika väldigt mycket. jag ser ingenting för jag kan inte släppa ögon från martin (plus att det var en lång man med ryggsäck som stod framför mig) men i ett hål mellan två huvuden ser jag en till man, person nummer tre.
det är han. han som knarkade ihjäl sig, men föddes på nytt. han med rumpan, han med rösten, han med benen, näsan, händerna. han med rörelserna! han som har alltet. oj
hans ögon är svarta och han är ganska lång tycker jag ändå. han är gudomlig.
jag ser hur han går mot stativet och sätter händerna exakt där han brukar sätta händerna på ett stativ. han öppnar munnen "the way you move..."
publiken rasar i lycka. fyfan. han som sjunger, han som sjöng. hans namn är dave gahan. och han är gud.
rörelser från dom tre gudarna, oden freja och tor, kom en efter en som likt som en våg av endast kärlek och folk som förstår musiken lika bra som jag förstår musiken själv.
jag har aldrig varit så lycklig men ändå så olycklig på samma gång. jag grät och jag grät och jag grät.
jag kunde inget annat göra än gråta. jag grät igenom hela spelningen. jag var på en depeche mode konsert! jag, påriktigt! ingen dröm. det var nu, jag var där, jag såg och jag hörde. jag dog.
dom spelade mellan 22.00 till 0.00 den 3 juli 2009. en fredag. jag ska vara ärlig, det var den lyckligaste fredagen i hela mitt femton åriga liv.