Andromeda

Är så jävla trött och har ont och ångest. Drömde om en framtvingad otrohet av 73 och att Stella hatade mig. Jag äter också chips-frukost och önskar att klockan var fem.

SOME KIND OF STRANGER?

Into the wild

Ungdomsbilden kallar jag denna för.
Hej jag har träffat en karl. Hm. Yes, vi har till och med ett förhållande (!!!!) har vi bestämt nu. Yes its true man...

Space Jam

Jag kräks och svettas och fryser och har funky mage. Jag tror universum försöker spela mig ett spratt, helt klart.

Wot's... Uh the deal?

Sista halvtimmen som 17åring, sista dagen som 17åring och jag har ångest, har haft ångest. Fylla år, vilket bullshit. Jag kommer vara precis lika dan om en halvtimme som jag är nu, förutom att jag har fått skriva av mig lite grejor och lagt upp en åh så cool bild på mig själv, eller någon kändis, för att bevisa för omvärlden att jag är cool och karismatisk.
Det jag tänkte var att jag börjar känna ett behov av att bevisa för andra att jag inte håller på att bli galen. Jag förstår men jag finner det ändå konstigt att jag känner så. Jag förstår också varför andra tycker att jag är konstig eller galen eller mongo eller vad nu ni tänker. Jag undrar om det faktiskt finns någon där ute som jag, som känner lika dant, som vet lika mycket och lika lite som jag, faktiskt. Jag börjar också tro att det faktiskt inte gör det och jag börjar bli rädd för att jag kommer leva såhär större delen av mitt liv, uppfylld av andras känslor och beteenden, uppfylld av saker som är som jag inte kan dela med andra DÄRFÖR att ingen verkar visa att de finner det jag talar om förståeligt. Det är som den här bilden som en flicka i min klass har som profilbild på facebook:

Ungefär så känns det.
Men alltså, ja, sådär känns det. Jag är ledsen över det. Jag kanske är en Bo Hansson ändå, bara instängd i sig själv och ensam. Vistas inte så mycket bland människor för att man inte vet hur man ska handskas med sociala sammanhang. "Well whatever nevermind" är ett jävligt bra citat ifrån ett ganska obra band (Nirvana) och jag tar citat till mun mer och mer för att det är bara att släppa tinget, well whatever nevermind och en ledsen smiley :'( . Men vad ska jag ta mig till när jag berörs så starkt av andras känslor? Jag VILL inte det jag LOVAR, det är jättejobbigt verkligen men alla bara förundras över hur duktig och stark och bra jag är.
Det är som när jag var liten och jag mådde dåligt för första gången i livet och alla sa "Men du är så stark så du klarar det!" MEN JAG ÄR INTE STARK. JAG KLARAR DET INTE ALLS. BÄÄBÄÄBUUUUUUU JAG VILL INTE VARA 18 JAG VILL VARA I EN GEMENSKAP JAG VILL INTE VARA VUXEN JAG VILL BLI OMTYCKT JAG VILL INTE VARA KVINNA JAG VILL BLI FÖRSTÅDD

 Och den utlovade bilden för coolhetens skull

The great gig in the sky

And im not frightened of dying, any time will do, i dont mind. Why should i be frighened of dying? Theres no reason for it, you've gotta go sometime. I never said i was frightened of dying.

Stells sa till mig att folk i Uppsala undrade hur jag mådde. Svar: Jag mår bra. Schamanismen är ingen sekt. Livet går framåt. Livet leker skulle jag nästan vilja säga, för det är vad det gör. Livet är en lek och den skall lekas. Lekas hela tiden, för leken blir bättre och bättre ju mer man leker och om man inte leker alls, så blir leken tråkig. Vanlig Hegel-filosofi, motpoler gör att leken går framåt. Det är bara så leken går till, det är ok att veta det, det är inte läskigt egentligen, det är bara den gamla vanliga leken.

Du menar att du har stigit i hennes aktning bara för att jag är liten som en dvärg?

När nattens mörker binder för ens ögon blir hörseln desto skarpare. På så sätt, får en förbättrad hörsel kompensera den synförmåga natten tar ifrån oss. Mitt öga fann dig ingenstans, men örat ledde vägen till din röst. Men varför gick du ifrån mig? Det var styggt


Shanti / månen

Anfallsteknik ifrån finnarna, Mira står på scen. Morbror Dolf ligger på golvet och tittar på mig, jag har mött mitt maskulina jag.

Jag kan inget annat göra än att lägga handen på hjärtat och svära en lång ed om att jag aldrig ska älska någon annan man i hela mitt liv.

Driving me backwards

Ja, jag vet. Och ja, jag vet det med. Och jag vet om alkohol. Och jag vet mycket om mig själv. Och jag vet också vad som är bra och vad som är dåligt.
Jag önskar. Jag önskar att jag kunde få kontakt. Jag önskar att jag kunde få veta om det är bara jag eller om alla andra också känner lika mycket som mig. Jag fattar jag fattar jag fattar, men ändå så vill jag sluta känna. Jag vill sluta känna så mycket. Det blir tillslut svart och vitt. Dig som jag inte älskar, älskar, älskar bryr jag mig inte om. Så jag måste älska för annars bryr jag mig inte. Jag vill älska så mycket som jag gör men det behövs ett mellanting ibland. Någon som man inte älskar, älskar, älskar och inte hatar, hatar, hatar utan någon som är neutral. Jag tycker om mycket, men jag varken älskar eller hatar. Jag älskar älskar älskar så många och jag hatar hatar hatar så många och jag vill bara tycka om alla i ett mellanting så jag slipper vara så jävla dum och elak mot människor som jag inte alls har en mening att göra illa. 

JAG SPELAR VANLIG.
Jag vill spela vanlig men jag kan inte. Det går inte att spela vanlig. Det går inte att leka med i leken och vara en roll som är helt normal. Och jag ser på alla människor hur de spelar vanlig så lätt och jag ser också hur alla de originella människorna vill alla väl och jag ser hur deras handlingar enbart är för att vara snäll. Omtänksam och stödjande. Jag ser hur de alla vill vara bra människor och hur alla vill så mycket och har så höga drömmar om människorna och ja, det gör mig glad. Det som är mitt egna problem är väl att jag inte kan se hur folk ser på mig. Jag ser intimitet och kärlek men jag ser inte mig själv i något sådant. Jag ser inte för att det är min uppgift att se alla andras kärlek.

Varje människa vill så gott och jag mår så bra av att se det. Men jag, jag kan bara se, jag kan inte vara och jag kan inte göra. Jag vill göra gott för alla, jag vill att ALLA ska må bra men det enda jag gör är att den jävla facking skit ångesten dyker upp när jag som minst anar det och förstör. Bara förstör.
Ibland förstår jag påriktigt varför jag fick den jävla diagnosen. Jag förstår varför och jag tycker mig se en förbättring i mig själv men sen, när jag äntligen har fått bukt med saken och jag börjar må bra och det har gått dagar och ibland veckor sedan den senaste ångestvågen flög över mig. SÅ PANG BOM KRASCH ut i rymden dö en död och SPLATT PLATT ner i marken igen BANG BOM och skit, skit skit skit Mira skit skit skit och fack och jag kan åma mig och gråta och skrika inombords och kräla över rysningarna som sprider sig runt hela kroppen och in i alla reflexer och jag kan säga NEJ och jag kan säga JA HJÄLP MIG men jag gråter ändå jag bara gråter ändå. JAG VILL HJÄLPA DIG INTE MIG.

Jag försöker att hjälpa och det går bra när jag är i kontroll men sen med en liten droppe för mycket alkohol eller en blick eller ett tal eller en kram och så fuckar jag upp det som om det vore min grej. 

Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag hatar drogor. Jag ska aldrig mera ta en drog. Om du vill uppnå något sant och evigt så ta din pipa ur din mun. Ta bort flaskan ifrån din hand och lägg inte ett piller på min tunga. Jag vill inte. Jag vill inte mer jag vill ingenting. Jag har fått nog. Jag orkar inte jag måste ha hjälp. Lägg in mig på psyket igen åh snälla snälla gör det snälla snälla.
Men vad är en känsla i rymden?

VI VILL HA FRED FRED FRED - PÅ VÅR JORD

Jag är kär. Men jag vet inte i vad och i vem. Men kär, det är jag. Jättekär och det är inte i livet. Jag undrar i vad och i vem.
Ser människor. Som pekar och har sig, förmedlar känslor. Jag undrar vad de plågas av. Jag vill hjälpa dem men jag vet ännu inte hur.

Jag är inte kär i Janis, hon är bara min idol.

Jag hoppas att du inte går och tror -
att jorden är den enda värld som en mänska bebor -
du vet ju ändå det att rymden är så fruktansvärt stor -
men det är fred, fred, fred - i universum

Sväva lätt såsom en trana

Pratade med någon om att vi alla är bara ett stort medvetande, klev av bussen och kramade ett träd och kände trädets kraft, mest för att jag läser en bok om en shaman som kunde koppla sig själv med trädets energi. "No, no companjö, tänk inte bara gör!" Tänk inte bara gör, nja jag pratar för mycket och alldeles för lite. Alkohol och ord suger kuk fitta hatar båda delarna men jag känner att jag borde tala fast jag inte kan för jag är osäker för det mesta.
Skall hitta Stella i en skog men tänk om vi inte hittar varandra, eller att man stöter på den där kvinnan med hål i magen och försvinner in magen som in i ett svart hål. Vet inte. Något universellt är det runt oss alla. Jag börjar faktiskt undra ifall vi kommer dö i år, pågrund av indianernas kalender. Jag undrar verkligen på det medans jag ser att vårt medvetande är jävligt vackert.

no one flies around the sun

Människor jag vill vara:
Jag

Saker jag inte vill ska hända i mitt liv:
Det där.
Att vi sugs in i ett svart hål.
Allting blir svart helt plötsligt.
Solen dör.
Alla blir mig.

when you're born a lover you're born to suffer like all soul sisters and soul brothers

Blommor
Omvandlar ljus till liv. Blommor omvandlar ljus till liv. Wow.

inget som syns men något som känns skönt

alla som vill kan få ha den, den är inte min men öppna dig helt så den kommer in

Grace och Janis

Kan inte bli så mycket coolare än det här.

One man of peace dies and a hundred wars begin.

Jahapp nu var jag här igen, i mitt rum i norrlands skogen. Lyssnandes på någons gamla kasettband som just nu är Van Morrison för att modern lyssnade på honom när jag låg i mage (skulle bara kolla ifall jag "kände igen")
Ingenting att göra, att se, bara ständigt vakandes över någon oväntad jättespindel som ska krypa fram eller någon trevlig människa som ska uppenbara sig för mig.
Att inte röka och läsa Classic Motor är jag trött på att göra. Leta efter en uppenbarelse i mitt tomma rum i detta spöklika hus med många rum och dörrar, som en labyrint är det här med någonting att finna i varje rum. Ungefär som livet ha-ha-ha.
Göra te och skriva långa utredningar om livet. Melankoli kalls det till min förvåning.

ACT NATURALLY DIZZY MISS LIZZY, I'M LOOKING THROUGH YOU

Söker stimulans. I pianot, i gitarren, i teatern, i skrivandet, i målandet.

Stimulans finner jag ingenstans och då illa jag mår och vill helst ligga på en bår. Söka kontakt med någon intakt och finna en passande symmetri med våra lustar på jakt. Oack ack ack kaa. Har så jävla mycket Beatles låtar på min lista att jag inte vet om jag ska gråta eller twista. He- he- he för det olyckliga skämtet.
Jag tycker om dig, du har sympati innuti och älskvärd for infinity. Across the universe kanske du finner en Galax.

I DONT KNOW WHY NOBODY TOLD YOU

Skita i allt vad ett band kallas och bli pianist på en jazzbar i Amerikas sydstat istället.
Hon grät när jag spelade för henne. Jag vet inte själv om jag ska skratta eller gråta.

Fascinationen av människan, jag ligger i vassen och spanar för att redovisa för viasat nature om teveprogrammet om människans relationer.

Jag tror jag tycker om slagsmål. Oj oj oj, tryck på en knapp och så SHANTIIIIIII i en vindpust av vackra färger och allting är jättebra sen föralltid. Inte slagsmål. Inte knuffa in i väggar, vakna upp tro att man har förlorat ett revben. Inte normalt beteende. SNÄLLA VAD. Jag tror jag tycker om slagsmål. Ack oh ack kära vän. Hahahahahah. Gråta i någon vuxens famn. Wow tror vi behöver vård, eller bli hypnotiserad av någon freudiansk psykolog, hm det vore något faktiskt. Utmana ödet, lägga fram det på bordet så man kan se vägen och inte gå stigar runt.

Inte som andra döttrar, curlylife och flickor som tycker om män för deras snoppar och deras varma hud. Jag tror jag tycker om slagsmål. Jag befinner mig just nu i någon slags dimma av smärta, yrhet, bakisångest och hunger. Why is it something so good just cant function no more? Men we are not changing our ways, taking different roads. Vi går ju samma väg, hand i hand. Well whatever nevermind är det citera-låtar-dagen idag??? Nej jag uppskattar min mor. Det gör jag. Jag är tacksam för hon finns. Tack mor för att du finns. Jag tänker inte vara mesig och säga att jag älskar dig, aldrig i livet. Då dör jag hellre, men med lite alkohol och ett slagsmål senare och en jävla massa vatten som forsat ur ögona så kanske då, men bara en sådan med en hostning så det inte ens låter som själva uttalandet.
Ibland så fascineras jag över precis -allt- på denna jord.