.

Om det är någon gång som jag har kännt mig ensam ibland folk så är det nu. Det är påriktigt nu. Inte något om att man är musiksjäl och ingen annan än ens systrar förstår musiken lika bra som du.
Konsten att lyssna på musik och förstå innehållet.
Inte det. Inte ens i närheten av det. Detta är påriktigt. Detta är ren självisk ensamhet. Det är bara för att jag ger upp så mycket. Ger upp på allt. Ger upp.
Ibland så kommer jag till och med på mig själv att längta tillbaka till psyket. Så jävla sjukt.