Jag har tänkt på vad stella sa en gång. det lät ungefär såhär: "Förr var jag musiken, lyssnade och grät riktiga musiktårar."
Om man tänker efter i allting, så var precis allting "bättre förr". alla har sagt så och alla har tänkt så. för vissa kan saker vara bättre förr, och jag kan verkligen också tycka det.
ganska ofta önskar jag att allting var som förut. oskuldsfull och ägandes av musiken. men egentligen, så är jag inte en vidrigare person nu, än vad jag var förr.
det kallas att växa, i sig själv. jag var musiken, lyssnade och grät riktiga musiktårar. jag är musiken, lyssnar och gråter riktiga musiktårar. det var bara mer oskuldsfullt förr. nästan som om att man inte visste någonting förutom musikens innehav.
jag vet så mycket mer nu. mer smärta och lycka. jag ver precis musikens innehav och jag vet precis vilka jag vill dela mitt liv med. jag vet precis vad jag vill göra.
jag vet precis, fortfarande och exakt vem som äger min musikliga själ. jag antar att vissa saker inte går att växa ifrån, hur gammal man än blir i åldern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord