13 januari. det är lite mer än två veckor kvar. skolan kallar. mamma tjatar. kylan svider. hungern jobbar. sover för lite. musik musik nätter långa. göra dreads. röker svälter fyser. röker svälter fryser.
underbar och älskad av alla. horribelt. jag står inte ut. vill inte leva så.
kan inte bli bra. går inte. vill inte. Martin Lee Gore. sen tänker jag på han. herregud om 17 dagar. herregud. kan inte tänka. vill inte leva.
det kommer vara sista gången jag ser depeche mode. jag tror det. dom är gamla och vill bo hemma hos sina barn och fruar.
vad gör man utan Depeche Mode? vad? finns det något? vi kommer dö. efter Depeche vad finns det då? ingenting förutom ingenting.
please tell me now
i want to know
i have to hear it from your lips
say its not so
om du någongång lyssnat på Breathe. så tyckte du antingen att den var bra. antingen så tyckte du att den var vidrig. eller så antingen vet du precis hur mycket liv det finns i den. det finns inget "älskar den låten". det finns ingen mening. inga ljud. ingenting. det finns bara Martin Lee Gore.
och jag ska se honom om 17 dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord