alldeles nyss. jag ville smälta in i den blåa vardagsrums mattan. jag grät utan egentlig anledning.
skakar. det blåser igenom mig som får mig att rysa. frysa kan jag inte längre för feberns skull.
jag gick på toa för att... för att göra något! jag spolade och såg min spegelbild i spegeln. jag såg hur mina läppar skrumpnade och blev torra som papper. grät. tittade på mig själv. fel.
jag kommer aldrig att bli normal. eller normal är väl ingen men jag menar att kunna leva normalt. det är ditt jävla fel mira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord