idag träffade jag min syster som jag inte träffat på tre år. blandade känslor. vi är olika.
vi åt sushi. det var hemskt. nej det var inte hemskt, mer än hemskt. det gick inte att ha kvar. skyndade mig hem och cepade hårt.
och nej det känns inte bättre. absolut inte bättre. jag kom på mig själv att det inte ens är jag som håller på så.
det är äckligt. men... jag ser ingen annan utväg. det dära fula som finns innuti mig kommer aldrig försvinna, så varför försöka göra det bättre? varör försöka göra det till en sak som man kan leva med? antingen äter jag som vanligt folk, eller så äter jag inte.
jag väljer att inte äta. det är bäst.
fyfan.. jag ska sminka mig snart. sminka om mig. bara för att försöka glömma lite. det kommer nog försvinna snart, i alla fall det allra värsta. hoppas jag. vad ska jag annars göra? tro är tveksamt. jag hoppas. det är bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
alla vackra ord