Caravansarai

Skall till Indien för att se om jag fortfarande vill bli hindu (trots att man inte kan bli hindu om man inte är infödd till det) så jag är borta i en vecka.

Lite spicegirl över det hela

Det gick varken att undgå den obligatoriska höst-melankoli-känslan eller att hålla saxen separerad ifrån mitt hår.

Under helgen har jag upptäckt att nakenhet är det vackraste som finns. Och att ligga utan en tråd på kroppen och blåsa i sitt munspel tillsammans med en annan naken människa som plinkar på en trasig fiol, är mer än spirituell kontakt.

Vi är inte tysta för dig

Skall börja dokumentera mina tankar och mig mera. Någonstans i önskan om ett annorlundare liv.

Alltid ska man önska sig ett annat liv än det man har (Pamela Des Barres har fått mig att tvivla på min veka existens) ack vad männskan är otacksam!
(Lyssnar också på Sticky Fingers side two och små Beatles-hits. Fan.)

Galenskaper.

Och vad händer sedan?
Jag håller på att läsa en bok om Pamela Des Barres (rochistoriens största groupie) och hon traskar runt på Sunset Strip och är på fest med the Jimi Hendrix Experience, suger av Jim Morrison, är bästis med Frank Zappa och så vidare (har kommit cirka 1/4).

"Vi rullade runt där uppe och tiden stod stilla, ända tills ett bekant ljud sipprade in i våra medvetanden. Jim kände igen det först och var redan påväg nerför stegen när jag satte mig upp och hörde inledningen till "Light my Fire". Höll soundchecken fortfarande på? Jag drog på mig kläderna och följde efter Jim, och just som han kom fram till mikrofoneb tittade jag ner och såg en stor pulserande, vibrerande publik! Jag var på scen med the Doors."

Men vad händer sedan?

Mera ångest, mindre apati. Inte tvärtom

Detta är världens bästa sångerska.
Och när jag inte lyssnar på Janis så lägger jag mig ner i soffan och sätter på Peps Blodsband och försöker lära mig spela munspel istället.

Förövrigt har jag också avslutat min freudianska-bup kontakt och går till en shaman - lite flummigare, lite Mirigare.